Utsliten, bedrövad, trött och eländig. Sönderstressad, pressad, ledsen, besviken, rädd, sårad, arg, frustrerad, hjälplös.. Finns säkert fler ord också som beskriver hur jag känner just nu. Varför måste allt hända på samma gång? Jag har nog aldrig känt mig så här under någon av hennes sjukperioder. Inte ens på neo. 

Det händer en massa jobbiga saker runt omkring samtidigt som jag måste vara här och vara en närvarande mamma.  Det blir bara för mycket och man pallar liksom inte hur mkt som helst. Inte ens jag som alltid låssas vara superwoman, hård som sten.

Nu har vi kommit till Övik iaf. Vi åkte vid halv tio imorse och den här dagen har varit fruktansvärt lång och jag har haft ångest hela jäkla dagen. Försöker göra vad jag kan för att hålla huvudet ovanför ytan, och ibland innebär det att man måste göra saker som gör jävligt ont.  Lite förtvivlad såhär på kvällskvisten? mmm..

Dagen har iaf passerat utan kramper men med ganska stora andningsbekymmer. Mycket syrgas och en massa inhalationer. Denise har varit arg och fått vredesutbrott då hon slåss och ryter som en tiger. Stackarn.

Har en liten filmsnutt.. Har funderat på om jag ska lägga upp den eller inte. Jag delade den med mina nära vänner på facebook för jag tyckte den var för hemsk för att lägga upp.. Men nu känner jag att jag vill visa er läsare.. Det är inte ett pågående anfall, men hon är inte vid medvetande även om man kan tro det. Och bara några minuter efter filmen spelades in så fick hon ett krampanfall.. Så liten och ynklig. Jag önskar att jag kunde byta med henne så hon slapp lida!

Vad ska det bli av den här tjejen när hon bli stor? Ingen kommer att sätta sig på henne och hon kommer ha skinn på näsan och bli en riktig tuffing!
Känner mig som en urvriden disktrasa.. har knappt ätit på två dagar. . Börjar känna mig rätt avtrubbad. Trött, glömsk och förvirrad. En massa jobbigt runt omkring som jag önskar att jag kunde lösa NU, men det här går före allt. Så är det bara

Imorgon åker vi vidare till nästa sjukhus... En läskig natt med kramper. Denna gång hade hon uppspärrade ögon och skrek till vid varje kramp. Det var nästan värre än igår. Men jag reagerade lugnare den här gången.

Nu ska vi se om jag lyckas formulera mig nu när chocken har lagt sig. Gjorde ett försök att skriva några rader tidigare men det gick inte, men nu har jag lyckats sortera känslorna och tankarna lite.

Vi åkte alltså in på barnmottagningen på eftermiddagen eftersom jag tyckte Denise andades väldigt snabbt och hon syresatte sdig inte ordentligt. CRP låg på 25 och hon behövde syrgas, så doktorn beslöt sig för att lägga in henne för observation och se var CRPt tagit vägen imorgon.

Bara en liten stund efter vi kommit till avdelningen så såg jag att det hände något med Denise. Blicken dog och jag ryckte upp henne ur sängen. Jag tror till och med att jag slog henne på kinderna.. Ögonen rullade bakåt och kroppen spänndes som en båge. Jag bara skrek: Hon har haft kramper förr men det här är nåt HELT annat. Hon andades inte, man såg bara ögonvitorna och saturationen sjönk och sjönk. Hon blev alldeles  svart kring ögonen och kroppen blev blåmarmorerad. Jag slängdes tillbaka tioll Neo, men där reagerade jag aldrig så här. Jag brukar alltid vara lugn och i efterhand kan jag gråta. Men nu fick jag riktig panik. Jag trodde verkligen att hon skulle dö. Men efter ett par minuter så drog hon in luften med ett tjut sen föll hon ihop som en säck potatis och jag bara tittade på henne, HELT övertygad om att hennes hjärna var förstörd nu och att hon aldrig mer kommer bli sig själv igen.

Återkommer imorgon och berättar mer, för just nu har jag nog varit vaken i 30 timmar eller nåt sånt så jag kan knappt  formulera mig!

Ärligt talat så vet jag inte vad som skulle hända med mig om Fisen försvann.. Allt känns så mkt värre nu när hon blivit så här stor och BOR i mitt hjärta och fyller alla mina dagar med innehåll.. På Neo var ju sånt hät vardagsmat, men jag tror inte att det hände EN enda gång att jag började greina mitt i en akut situation. Ärligt talat så tror jag de var för att jag var så inställd på att hon skulle dö så jag stängde av. Men nu finns hon. 2 år senare och faaan ta den gud som bestämmer sig för att plocka upp henne till himlen!

Lillfisen har gått och blivit sjuk. Vaknade för ett par timmar sedan och var orolig och sträckte handen över till min säng för att hålla mig i handen. Så gör hon vara när hon är sjuk. 38,9 och en väldans hosta.

Hoppas bara att hon får slippaq nån komplikation den här gången!

Säljer min systemkamera nu när jag är så nöjd med min mobilkamera! In och buda nu. Det är billigt!  (Klicka på bilden för att komma till auktionen)

Tack ska ni ha för alla kommentarer! Det är kul att veta lite vilka som läser det jag skriver och varför ni läser.

Hittils så har min lilla undersökning visat detta:

Nu är det ju bara 115 st som klickat in sitt svar och jag har väl någonstans mellan 6-800 läsare/dag så det är lååångt ifrån alla. Men man får ändå en bild av läget.

Har redan lämnat av Fisen på dagis. Hon äter frukost där kl åtta alla morgnar som jag går i skolan så jag brukar lämna henne strax efter sju så hon inner "sklimatisera sig" (eller vad man ska säga) innan det är frukostdax. Dessutom får jag en lugn stund här hemma till att göra mig klar innan jag ska iväg. Helt perfekt tycker jag.

Hon har börjat vakna igen vid halv fyra varje natt.. Hon hade en sån period förut och nu är den tillbaka. Skitjobbigt är det, för hon tror att det är morgon. Men inatt tog jag upp henne till mig och R fick lägga sig på soffan haha. Tänk att en sån liiiiten plutt kan ta så stor plats i en säng.. Men hon ligger iofs på tvären, uppochner, ovanpå mamma, bredvid mamma, uppe vid kudden, nere vid fötterna osv osv. ÖVERALLT!

Idag startade morgonen med paketöppning! En försenad/bortglömd liten födelsedagspresent från mina små kusiner. Denise blev glad, för hon älskar pekböcker!

Nä nu är det dax för tanten att sätta fart här! Ha en bra dag allihopa!

Ja, nu undrar jag igen.. Är det fortfarande mestadels mammor/prematurmammor som läser och följer den här bloggen? Hittade ni hit i samband med att Denise kom, eller följde ni bloggen före hennes tid?

Klicka gärna erat svar i frågerutan i vänsterspalten, eller lämna en kommentar om ni inte hittar något passande svarsalternativ.