Så var ännu en helg över och pappa har åkt hem för den här gången.. Denise ligger här bredvid mig på sängen och sover sött. Hon har sovit hela dan, bortsett från dom stunder hon vaknat och skrikit.. Hon har nog till och med ätit i sömnen. Men jag tycker ändå att hon verkar må bättre nu än imorse.

Infektionsproverna visade inget..eller nja. CRP låg på 14..men det beror säkert på förkylningen, och det var nog bra att vi backade maten.. Lilla stumpan. Det gör så ont i mig när jag tänker på allt som hon har gått igenom. Men vi får vara glada för dom lugna veckor vi haft. Hon mådde ju faktiskt väldigt bra sista tiden innan operationen. Vi var hemma nästan hela dagarna och allt kändes ganska bra...på den fronten!!!

För mig däremot.. Man hade gått och längtat och längtat och målat upp en bild av hur underbart det skulle bli att få komma hem och rå om henne och bara vara hemma... Och så när man väl är hemma så känns allt bara skit och man bryter ihop totalt! Jag har nog aldrig känt mig så fruktansvärt ensam i hela mitt liv, men jag tänkte väl att det kanske går över.. Det biir bättre.. Ville jag prata med nån människa så fick jag lov att gå upp till sjukhuset igen. Fy, det går inte att leva så!! Och jag är inte riktigt i form att börja leta nya kompisar och skapa nya kontakter.. Det känns som om jag har skrivit det här förut, men det gör inget, man får upprepa sig ibland också.

Nä, nu får vi se vad som händer. När får vi komma härifrån? Hur länge är vi inskrivna i övik?? Jag har bara sån hemlängtan nu. Och då menar jag inte hem till övik, utan hem till Sollefteå. Trodde väl aldrig att man kunde längta dit!

Nu önskar jag bara att Denise får må bra och vara frisk! Hoppas att tarmen börjar fungera som den ska och att hon kanske inte behöver ha syrgas så jättelänge till.. Hoppet är det sista som överger människan!

Hoppet är en vaken dröm!

fredrik fotade oss när jag slumrade en stund med en mysig bebis på bröstet  

Idag är det stora snordagen! Både jag och Fredrik har legat och snorat inatt och haft nässprayen som bästa kompis.. Och så hämtade vi nyss in en minst lika snorig och väldigt arg liten Denise. Vem har smittat vem??? hmm. Fredriks teori är såklart att Jag och Dense har smittat honom och nu är han döende, hihi. Tur att vi har en sug på rummet iaf. Kanske får använda den på Fredrik också   

Laddar för den dagliga löpturen men jag känner ingen stress.. Lite senare kanske vi tar med oss stumpan på en liten promenad också, nu när hon är droppfri och allt. Men vi får se.. Lite snor har ju ingen dött av. Inte vad jag vet iaf.

Det var allt jag hade på hjärtat så här på morgonkvisten.. Så vi fortsätter väl med gamla bilder marathon igen!

  Hipp Hipp Hurra!!!! Snart droppfri och hemmet känns inte så långt borta nu!

Världens bästa unge! Idag blir det ett bad och omläggning av alla sår och grejjer som hon har på lill kroppen sin. 

Nu har vi en slang mindre iaf.. Eller, nja.. Den är ju kvar, men nu hänger den fritt och sitter inte fast i nån droppställning. SONDEN! Matdroppet är borta och Denise får äta med nappflaskan var tredje timme igen, precis som förut, fast i betydligt mindre mängder. Hoppas att det fungerar bra nu!

Fick nyss veta att vi blir kvar här tills hon inte behöver sin CVK längre.. Gud så skönt!! Inte för att jag njuter av att vara här, men annars hade vi fått åka till övik, ligga där ett tag, och sen åka tillbaka hit när CVKn skulle dras.. Kändes omständigt och jobbigt att åka fram och tillbaka hela tiden. Känns bättre att stanna här tills allt är okej med maten och bajseriet.  Cirka en vecka till här då ungefär, om allt går som det ska.. oj oj oj.. Jag som hade packat med mig på tok för lite kläder. Känns skitkul att skifta mellan tre par byxor och två t-shirts i tre veckors tid... hmm.. jaja, man är ju inte här för att vara snygg precis, men det blir mycket tid i tvättstugan för min del om jag vill hålla mig fräsch.. 

Buuuuuurp! Det blir då aldrig nån fittnessguru av mig inte! Precis kommit tillbaka till sjukhuset efter en BRAK middag på Allstar! Skönt att komma ut en stund. Fredrik fyller ju år idag, så nånting var vi ju tvungen att hitta på.. Som vanligt är vi supersnabba och sticker från restaurangen så fort man svalt sista tuggan. JÄMT!! Jag vet inte varför, men vi har eld i baken och sitter aldrig kvar nån längre stund.. Grabbade varsin latte på Cofee House på väg till parkeringshuset och åkte direkt tillbaka hit och möttes av en sovande Denise.. Vi tog inte in henne till oss. Kändes dumt att börja böka och väcka henne när hon för en gångs skull sover!

Idag har hon bajsat 4 gånger! REKORD! Men då har hon varit mycket ledsen också och man har märkt väl att hon har ont i sin lilla mage. Jag gav henne lite magmassage och (som alltid) så lindrade det det onda för en stund, och hon fick ut en fis eller två. Duktig tjej, Mammas tjej  

Nu har Fredde åkt hem, och vi får klara oss själva i ett par dagar. Men det ska vi nog klara.. 

Fortsätter med lite gamla bilder..  Här från 2010. Runt bröllopstiden.. Möhippa, bröllop. Det var tider det!!

Min dag började BRA! En löptur i solskenet och en bra ljudbok i öronen! ca 5 km tog mig mina gamla ben idag, sen en varm dusch och göra sig redo för att möta min monsterbebis! En hungrig bebis...

Nu har jag mest bara ont i magen och önskar att vi var någon helt annanstans än just här.. Jag hade till och md glömt bort att det är första maj idag.. Här är alla dagar lika, förutom att ronden är lite senare när det är helgdag.. Men snart...snart är vi hemma igen! Snart funkar Denises mage, och snart är hon redo att möta världen! Snart ska jag ta itu med livet, flytten, allt praktiskt som måste ordnas, alla samtal som måste ringas, alla papper som måste skrivas.. Snart är jag redo för det.. snart..  Men allt får ta sin tid.

Märks det att jag har lite att göra?? Det blir mycket bloggande då! Det kommer att bli kul i framtiden både för mig men framförallt för Denise tror jag. Om nu inte hela internetvärlden har kraschat då, och vi har blivit invaderade av aliens.. Det känns ungefär som så långt fram i tiden innan Denise är så stor så att hon sitter vid en dator..

Nu sover min lilla stjärna och det förbereds för Op.. Eller vad man nu ska kalla det. Jo, ett litet operativt ingrepp är det ju. Hon kommer upp hit intuberad precis som förra veckan, så får vi se hur lång tid det tar innan hon vaknar. Jobbigt, men det blir bra sen. Inga fler stick! Inga fler pajade nålar!