Idag har jag varit på studiebesök på behandlingshemmet och jag hoppas på att få flytta över på Måndag.. Det enda jag gruvar för är hur jag ska kunna ha bra kontakt med Denise under min tid där. Nu pratar vi ju varje dag på Skype och det fungerar jättebra. . Men det går mindre bra att prata vanligt telefon för då blir hon väldigt ofokuserad och håller på med annat istället. . Jag kommer ju inte ha min mobil under behandlingstiden så jag måste försöka övertyga dom om att jag måste få låna datorn på kontoret och prata med henne eller ta fram min mobil iaf nån gång varje vecka så vi får se varann.. det är det enda som inte känns 100% bra. Annars verkar det vara ett bra ställe med ett bra schema och normala regler.. inte sådär militäriska och konstiga förbud och regler som dom hade på stället jag var på 2008 då jag hade kontraktsvård. (= när man döms till fängelse men anses vara motiverad till att förändra livet och får avtjäna sitt straff på ett behandlingshem istället för anstalt )
Ja, jag är så less på att gå här och vara göralös nu. Jag vill börja jobba på att förbättra mig själv och få en chans till ett normalt liv igen. Jag har klarat det förr och jag kommer klara det igen! Den här gången har jag så mkt mer att kämpa för!

Älskade barn!!!! På Söndag ses vi igen !

Känner mig mer än redo att kliva in på behandling nu.. det här är slöseri med dyrbar tid! Önekar att alla beslut och pappersarbete kunde gå snabbare men det är bara att sitta ner och vara tålmodig. .. (iinte min starka sida)
Idag har ja uaf fått träna och även suttit och fått lite sol på kroppen och lapa D-vitamin!

Mitt hår behöver OMVÅRDNAD! ! Har nog aldrig haft så här slitet hår. . Får be att få hit en frisörsax hemifrån och kapa topparna lite så det känns lite fräschare.
Nu längtar jag såååå efter min lilla plutt så nu ska ja skypa med henne. Så härligt att kunna se varann även fast man är långt ifrån varann. Tack för teknologin världen!!

Varför är söndagar alltid så långa och tråkiga? Den här dagen tar aldrig slut och jag är less. Hoppas på att det händer nånting i veckan..Jag vill åka iväg nu.

Igår blev jag faster. Faster till en liten pojke! Längtar efter att få se honom och få bebisgosa lite! ! Hoppas på att få träffa Denise igen nån gång under veckan. Det var så mysigt att få ha henne här, men hon fick såklart separationsångest efter dom åkt och det blev en jobbig kväll. Vi pratar varje dag och nu har vi börjat prata på Skype så vi kan se varandra. Det blir liksom lite mer verkligt då på nåt vis.
Nu sitter jag ute på trappan och solar i eftermiddagssolen och väntar på att klockan ska bli fem så vi får äta lite mat!

Här är utsikten från mitt lilla kyffe. .

Har haft en jättemysig dag med mamma, syster, Denise och Tyra. Vi har busat, ätit, promenerat, sett orm och kastat stenar i havet. . Och självklart en massa kramar. Det blev såklart jobbigt när dom skulle åka. Men hon kommer nog snart hit igen och myser lite mer. ?

Gör av med energi och få mer tillbaka. Kände mig såååå trött imorse efter en sömnlös natt men efter lunch drog vi iväg några stycken till gymmet och för första gången sen ja kom hit så känner jag mig varm i kroppen. Annars ligger jag mest och fryser för det är jävligt kallt här inne. Nu känner jag mig pigg och glad och full av energi.
imorgon får jag besök av familjen och mitt älskade lilla troll. Jag längtar så jag lär nog inte sova mycket inatt Heller !
Röd dag idag så med utredningar osv så händer det inte så mkt men jag hoppas fortfarande på att få komma in på behandlingen i grannhuset så fort som möjligt.

Min motivation ?

Vaknar upp vid halv sju efter att ja legat vaken halva natten.. Men jag vänder mig och sover ett par timmar till. Jag tog min medicin för sent igår så jag hade svårt att somna.. så idag skippar jag nog eftermiddagsdosen. Vill fan inte ligga vaken här på nätterna.

Jag lever, jag är drogfri och jag har viljan. . Det är en bra början men annars känns allt jävligt tungt just nu. Det är inte förrän nu jag reflekterar över att jag faktiskt höll på att dö. IGEN! När jag tänker tillbaka så minns jag till och med hur jag kände att jag gled längre och längre bort från verkligheten. Jag såg och hörde allt men det var som att det var en tjock vägg mellan mig och verkligheten. Allt var utom räckhåll och jag hade till och med sagt  när jag låg där: Det känns som att jag inte är här på riktigt. . Samtidigt som jag hör att både hjärtslag, blodtryck och andningsfrekvens var lägre än jag nånsin trott att man kunde ha.. sen minns jag inte mer. Är det så det känns när man håller på att dö? Jag tror jag lurat döden tillräckligt många gånger nu.. Det måste finnas någon mening med det och jag tänker inte utmana ödet fler gånger.

Ja det går rätt bra att anpassa sig till den här naturen iaf...

Tog mig en liten promenad/joggingtur idag. Liiiite trött i kroppen fortfarande men inte värre än att det går att ignorera ;)
Har iaf haft kontakt med min handläggare idag och fyllt i några frågetecken i utredningen. Jag sa att jag kollat upp om det finns plats på kvinnohemmet här i Måviken och det finns det.. Men vi får väl se vart det leder.

Jag får inte bort klistret efter ekg klegget på bröstkorgen. Jag har hår på bröstet!

Vacker natur. Avskilt område.. Det finns massor med folk här. Tjejer och killar. Unga och gamla. Men jag känner mig ändå ensam. Jag kom hit idag runt fem så jag har nog inte ens hunnit fatta var jag är.

Men den här gången blev jag tagen på allvar och det uppskattar jag.. även om jag har svårt att se ljust på livet just nu så vet jag att det kommer vända. Jag har aldrig haft såna här mörka tankar förr och nu gör jag ännu ett försök med medicinbyte. Concerta kan tydligen ge konstiga tankar.
Första natten på ett nytt ställe blir aldrig bra. Men jag ska lägga mig nu för jag är helt Slut. Det här är början på det som kommer göra mitt liv till en bättre plats att vara fast i.