Igår kunde jag inte somna. .bock när jag väl lyckades så var det bara mardrömmar och ångest som väntade. Vaknade runt elva och mådde verkligen dåligt ända in i märg och ben. Men jag tog mig iväg till mitt möte och vi lyckades fullfölja en ganska stor utredning på bara en timme. Uppföljning om en vecka så får vi se var vi landar.
Nu mår jag mycket bättre. Inte minst för att jag har världens bästa guldklimp i min famn

Vi äter pepparkakor och tittar på Elias

Om allt går som det ska så kommer det ordna upp sig på en massa fronter här i veckan och jag kommer kunna lösa några av mina problem som ligger och skräpar. Hoppas hoppas!

Så var det måndag igen då. Livet rullar vidare men ändå står allt stilla. Hatar att inte veta vad framtiden kommer att ge mig. Men idag har jag iaf haft en massa mys med världens bästa prematurdotter på världsprematur-dagen till ära!

Fick en ny klänning av morfar som kommer att sitta som en smäck på julafton!

Ikväll kommer jag somna ovaggad med en stor fet och mätt mage. Är sååå jävla trött. Imorgon är det dax för ett viktigt möte som har stor betydelse för hur framtiden kommer att bli...

Texten får vänta tills jag vaknat. Natti natti

Att ångest kan bli så fysisk. Att man verkligen kan känna som att man håller på att dö. Som ett stryptag runt halsen och någon som sitter på bröstkorgen. Jag har haft ångest förr men aldrig riktigt så här. Denise fyller år imorgon och här ligger jag som ett vrak. Men jag tänker inte ge upp. Det kommer att gå över. .. men allt samlas på hög framför mig och om Jag inte orkar ta tag i saker och ting snart så kommer allt bli så mycket värre. Hur lång tid ska det behöva ta att bli människa igen? Det känns som att jag mår sämre idag än igår. Både fysiskt och psykiskt. Jag behöver hjälp. Jag klarar inte det här själv. Ta mig härifrån och ge mig en chans att andas och överleva för just nu kvävs jag. Jag kvävs av tankar, ångest, sorg och shälvhat! !! För ingen annan än jag själv har ställt till med allt. JAG. . Igen...
Letar ni efter en uppmuntrande blogg med glädje och ljus så har ni kommit fel... För här finns just nu bara mörker.

Lägger mig raklång på golvet hos mamma.. funderar på mitt nästa drag. Herre gud alltså. Jag har verkligen ställt till det. ? Men nu har jag iaf min lilla älskling hos mig och jag får försöka njuta av det istället för att oroa mig över och titta bakåt och framåt. Lättare sagt än gjort. .

Älskar dig! !!

På Fredag är det dax! På fredag är fisen stora damen. På Fredag fyller hon tre år . Imorgon kommer hon hem!!!! Jag har inte träffat min dotter på längre tid än nånsin!! Vill bara ha henne hos mig nuuuuuuuuuuuuuu! Men den som väntar på något gott.....

Hej, och TACK för era stöttande kommentarer! (vissa iaf) Ja, som sagt så är ju detta en blogg. MIN blogg där jag väljer att dela med mig av vad som händer i mitt liv och framför allt hur det går med Denise och hennes utveckling.

Jag är inte en sån människa som försöker försköna saker och ting och få det att verka som att det är bättre än vad det är. Därför har jag under en period avstått från att skriva alls. Sanningen har helt enkelt varit för ful för att skriva om, och absolut inget man skriver om på nätet där jag har hundratals och ibland tusentals läsare.

Idag kan jag berätta att våren och sommaren har varit ett rent helvete. Visst har vi haft bra och mysiga dagar, men situationen och förhållandena  vi levt under har varit katastrofala. Jag har gjort idiotiska val i livet som fått stora konsekvenser. Jag har backat många steg,  gjort många fel. Jag har skadat och svikit många. Inte minst mig själv. Jag kommer fortfarande inte att skriva rakt ut vad allt detta handlar om men ni som känner mig och ni som kommer från samma håla som mig , ni vet.. Men ni vet också att jag rest mig förr och jag gör det igen!

För att göra allt så bra som möjligt i en total kaosartad situation så har vi ordnat en trygghet till Denise iaf så att hon kan få tillbaka sin mamma hel och ren och glad och lycklig igen.

Vi är iaf åter tillbaka i Sollefteå efter en väldigt kort vistelse i Långsele och nu är det bara att se till att allt blir som det ska vara igen. Denise är skyddad från allt jag ställt till med och jag kan säga så mkt att för närvarande så bor hon inte hemma med mig på heltid. Självklart träffas vi och inom kort så kommer nog allt vara som det ska igen.

Jag har halkat efter en hel del i skolan nu i allt detta kaos, så nu kommer jag sitta begravd i mina böcker ett tag medans mina klasskamrater är ute på praktik. Men det SKA jag klara! Gör jag inte det så betyder inte det att allt är kört, utan då får jag helt enkelt gå kursen en gång till vid nästa kursstart.

Hoppas att jag lyckats stilla er oro litegrann här nu även om jag för vissa kanske talar i gåtor. Huvudsaken är att vi har hälsan i behåll, och det har vi. Denise kan nästan gå helt själv nu. Vissa dagar iaf, och hon är såååååå stolt!!

Kommer att uppdatera lite mer nu när jag har lite finare saker att skriva om än "the ugly truth".  Vi är krigare i den här familjen och vi ger oss inte förrän vi har vunnit kriget!!!  

Jag har verkligen blivit en helt annan bloggarna än förr. . Vet inte riktigt var skrivarglädjen tog vägen men den kommer ofta tillbaka så fort det är något som oroar mig med Denise. Det är som att jag behöver skriva av mig det jag känner då.
Idag har vi varit ute på promenad. Ute på byn var det trubadurer och det bjöds på gratis mat. Denise var sååå trött men vägrade somna och nu är hon mest bara grinig och orolig och kan inte komma till ro alls.

Denise har blivit sååå modig nu när hon ska försöka gå och som mest har hon klarat 13 steg. Men balansen är ju si och så och beroende på dagsformen. Vissa dagar kan hon knappt hålla ordning på armar och ben men nästa dag kan hon vara helt fokuserad.

Har ju haft sånna problem med att lägga Denise på kvällen sedan vi flyttade.. det har varit riktigt hysteriskt gapskrik. . Ibland i 2 timmar och till Slut blir man helt apatisk. Tack gode gud att jag iaf fick en dotter som inte hade kolik och att hon faktiskt inte skrek mkt alls under bebistiden. . Jag hade nog stupat för längesen då. Nu har hon iaf fått byta rum och byta säng och då har det helt plötsligt blivit mkt bättre och vi har haft några riktigt bra kvällar utan bråk. 

Sötaste tjejerna! (Plastsyrran som sitter bredvid) tänk att Denise nästan är 2 år äldre än henne och ändå är dom i samma storlek och använder varandras kläder.
Kan aldrig tänka mig att Denise någonsin kommer bli en stor människa. Hon kommer alltid va liten och söt!
Nu är det dax att plocka upp henne ur sängen och fixa lite käk tror jag bestämt.