Har spenderat hela helgen med min lilla Denise . Vi har haft det jättebra trots det äckliga vädret. Fredagen spenderad vi hemma hos Fredrik med tacos och massa bus och lek.

Jag och fisen gick och la oss ganska tidigt och somnade tillsammans. Hon vaknade vid fem och frågade vart pappa var. När jag förklarade att han låg nere på soffan så var hon nöjd med det och gosade ner sig och sov vidare. Förut har hon varit väldigt orolig på kvällen och natten och har inte kunnat somna med mig och hela tiden orolig över vart pappa är nånstans så det känns jättebra att hon blir tryggare och tryggare!
Lördagen spenderades på paradisbadet några timmar. Men vi blev såååå trötta allihopa så vi var inte där så jättelänge.

Vi åkte hem och la oss och myste i sängen framför en film i några timmar medan pappzen fick åka iväg på jobb.
Även lördagkväll blev en lyckad läggning och hon somnade utan bråk och protester med huvudet på min mage och sov lugnt hela natten för att ladda upp för en dag på Baazinga!

Där var vi bara jag och Denise..så jag var tvungen att springa omkring i alla labyrinter med henne så jag var rätt så mör när jag kom tillbaka till behandlingshemmet igårkväll.
Sammanfattningsvis så känns allt jävligt bra. Jag mår bra och jag märker att Denise mår bra också. Hon vågar känna en slags trygghet med mig igen. En trygghet som vi tappade bort under en period av förklarliga skäl. Det känns viktigare än nånsin att upprätthålla den här fina relationen som vi har och jag är såååå motiverad till att fortsätta på det här spåret. Alla hinder jag kommer möta kommer jag ta mig igenom. Det enda jag måste komma ihåg är att det tar tid och jag har inte bråttom. Saker som jag väntat på börjar sakta men säkert lösa sig.. en sak i taget i lagom takt. Det är bra att allt tar lite tid för då hinner man landa och känna hyr det verkligen känns. Låter kanske konstigt men så funkar jag.

Avslutar med lite skräckbilder som Denise konstigt nog tycker är såååå roliga så hon har designat flera stycken själv.