Idag har det varit jobbigt.. Trodde jag hade landat för längesedan men idag har allt sköljt över mig. Allt jag ser och hör ger mig bilder och tillbakablickar på allt som hänt och allt obearbetat som jag måste gå igenom innan jag ens kan drömma om att kunna leva ett drogfritt liv..
All smärta och känslomässig press... Ja TORTYR rentav. Under ca 2 års tid, ja det sätter sina spår och jag antar att det egentligen inte är så konstigt att man väljer drogerna när man är narkoman. Drogerna släcker känslorna, tar bort den kraftigaste sorgen och man bara hänger med, utan att behöva känna så starkt.
Jag tycker alla känslor gör ont . Att älska någon. Det gör ont i mig. Är det normalt? Eller är det jag som totalt glömt bort hur det känns att känna äkta känslor? Tänk att det blev så här!! Men nu kan det bara bli bättre och jag kommer göra på sätt som jag aldrig förr gjort. Jag tänker prova nya vägar. Våga släppa det välbekanta och inse vad jag behöver göra för att lyckas. Eftersom jag så lätt påverkas av andras råd och åsikter så har jag valt att bara del med mig om mina planer och funderingar till min stora klippa i livet: mamma!!! Jag kan annars inte skilja på vad JAG vill och vad alla andra tycker!
På onsdag ska jag iaf ta en sånglektion, spela in en egenskriven låt (av mig och syster) tillsammans med musikpedagog. Även yoga står på schemat den dagen.
Imorgon startar jag dagen som idag (min första fria dag utan personal med mig överallt ) en springtur!!!

Nu ska jag förSöka sova .. Och inte vakna med ångest och gråten i halsen

Tänk va tiden går fort! Ta vara på den!