Vaknar upp vid halv sju efter att ja legat vaken halva natten.. Men jag vänder mig och sover ett par timmar till. Jag tog min medicin för sent igår så jag hade svårt att somna.. så idag skippar jag nog eftermiddagsdosen. Vill fan inte ligga vaken här på nätterna.

Jag lever, jag är drogfri och jag har viljan. . Det är en bra början men annars känns allt jävligt tungt just nu. Det är inte förrän nu jag reflekterar över att jag faktiskt höll på att dö. IGEN! När jag tänker tillbaka så minns jag till och med hur jag kände att jag gled längre och längre bort från verkligheten. Jag såg och hörde allt men det var som att det var en tjock vägg mellan mig och verkligheten. Allt var utom räckhåll och jag hade till och med sagt  när jag låg där: Det känns som att jag inte är här på riktigt. . Samtidigt som jag hör att både hjärtslag, blodtryck och andningsfrekvens var lägre än jag nånsin trott att man kunde ha.. sen minns jag inte mer. Är det så det känns när man håller på att dö? Jag tror jag lurat döden tillräckligt många gånger nu.. Det måste finnas någon mening med det och jag tänker inte utmana ödet fler gånger.