En hel dag med min plutt här. Hjärtat fyllt av kärlek men aj va ont det gör att behöva säga Hejdå. . Avslutade dagen med möte med sochandläggaren. . Blev inte mycket klokare men nu har jag iaf uttryckt mina problem och fått sagt att jag är villig att göra vad som helst för att må bra! Punkt

Vaknar upp ur en vidrig dröm redan klockan sex imorse. Jag och mamma var på middag hos några vänner med Denise och hennes kusin Noelle och när Denise tar en tugga av den grillade kycklingen så visar det sig att dom förgiftat den och hon börjat krampa och det bubblar grönt slem ur näsan och munnen. Jag tar henne i panik famnen och häller vatten över ansiktet för att få bort det gröna och börjat blåsa luft i henne för hon andas inte .. när jag ser att hon fått färgen tillbaka i ansiktet tar jag henne under armen och springer till bilen och skriker på mamma att ta med sig Noelle och skynda sig. Jag sätter mig vid ratten med Denise i knät och börjat försöka backa på den knöliga gräsmattan medan mamma försöker få fast Noelle i bilstolen. Jag skriker åt henne "skit i att knäppa fast henne, hoppa bara in" ... sen vaknar jag. Vill inte veta fortsättningen på den drömmen så jag klev upp. . Fy vilken dröm. Jag minns exakt hur det såg ut där vi var och hur våra vänner såg ut. . Men det är inga som finns i verkligheten som tur är.
Idag kommer Denise hit och hälsar på iaf. Tillsammans med sin farmor. Synd bara att vi måste vara här hela tiden eftersom jag inte hade chansen att söka permission. . Men vi kanske kan gå upp till barnmottagningen och leka på lekterapin om det blir långtråkigt här. Vi får se.

Har fått en del frågor om vad som egentligen hände för en vecka sedan och varför jag är här... Helt ärligt så kan jag inte komma ihåg allt. Men jag hade varit drogfri i 7 veckor och tog ett återfall. . Droger som gör att man tappar minnet fick mig att göra en massa saker som jag aldrig någonsin skulle göra och jag trodde inte att jag skulle kunna leva vidare efter det. Så jag ville in på psyk eftersom jag inte visste vad jag kunde göra mot mig själv. Men jag vaknade upp på AVA i Sundsvall för jag tuppade av i bilen på vägen och det gick inte att väcka mig. . Nu är jag här mest bara för att jag är rädd för att jag ska ta ett nytt återfall om jag åker hem. Det vill jag inte och jag försöker få hjälp från soc att få komma på behandling. Därför är jag här. ..och egentligen mår jag helt okej men jag litar inte på mig själv så jag stannar kvar så länge det bara går. Det är skittråkigt och jag gör ingenting under dagarna. Men jag är skyddad iaf och det får duga så länge.