Den här dagen har varit extremt lång och jag har grubblat mkt.. inte många leenden på mina läppar idag.. Hade läkarmöte iaf och hon (liksom alla andra) funderar på vilken hjälp jag egentligen behöver. . Efter ett långt samtal kommer vi in på metadon och subutexprogrammen. . Jag ser mig själv i framtiden.. en sliten tant som går till vårdcentralen varje dag och tar mitt metadon för att livet ska fungera. Jag vill inte vara så. Är jag sån? Är det DEN hjälpen jag behöver? Jag har just accepterat att jag faktiskt måste ha min adhd medicin. . Men ska jag behöva ännu en drog i systemet för att funka? Tankarna snurrar och jag ser annorlunda på mig själv. Från missbruk till medicinering .. med samma preparat. . Fast under ordnade former. Känns som en jävligt skum tanke. En ny tanke som jag aldrig ens gett en sekund förut. Min nya handläggare på soc säger iaf att det finns tillräckliga belägg för att sätta ett LVM på mig om jag skulle vägra att genomgå vården som kommer erbjudas. LVM vill jag inte ha.. men jag vet inte vad jag behöver så jag bugar och bockar och lägger mitt liv i händerna på snillen som spekulerar och hoppas på att dom hittar en bättre lösning än jag själv hittills gjort.

Känner mig okej idag. Trött efter en kass natt, men känner mig hoppfull och glad.. Är rädd att hoppas på nånting alls så jag bara är liksom. Nöjer mig med hur det är för stunden för att slippa få förhoppningar som går i kras.. Frågar inget, kräver inget.. jag vågar inte. Fel kanske. Men det är min överlevnads strategi just nu. Familjen där hemma sköter fighten med soc idag.. självklart måste jag prata för mig själv också men just nu ligger jag och bara andas och lyssnar på en av mina absoluta favoritlåtar!