Jag har alltid varit en sån som vill vara bäst på allt. Allt jag gör vill jag göra bra. Är jag inte nöjd med min prestation så slår jag på mig själv och tycker att jag ör totalt värdelös. Hemmet ska vara fläckfritt, jag ska vara duktig på att laga mat, baka, inreda, och jag ska äta precis rätt och min kropp ska vara vältrimmad. Någon som känner igen sig? Nu när jag lyckats ta mig ur det vedervärdiga drogträsket så kommer allt det här tillbaka. Alla dessa krav. Det finns ingen som ställer höga krav på mig förutom jag själv. Jag har alltid haft det här problemet och jag tror att det är det som får mig att falla ner i avgrunden gång på gång. Jag blir besviken på att jag inte klarar av att vara den jag vill vara och då straffar jag mig själv och drar ner mig själv till botten istället.
Jag är besviken på mig själv för att jag inte orkar så mycket som jag vill. Jag är sjuk och jag har värk nästan varje dag. Jag vill vara som alla andra och orka jobba heltid och samtidigt orka träna och hålla mig forn och vara den bästa mamman till min fina dotter. Ärligt talat så förstår jag inte hur någon människa orkar jobba heltid. Hur hinner man med allt annat och hur orkar man? Jag kan inte hitta balansen och jag har svårt att förstå vad som är viktigast och var jag ska lägga min fokus.
Jag har till och med lite ångest över att jag sitter vaken nu och skriver istället för att sova. . Även fast jag inte har någon tid att passa imorgon.. Jag ställer klockan på nio varje morgon bara för att det känns fel att sova längre.. Jag vet inte hur jag ska hitta balansen i livet och jah vet inte hur min kropp och hjärna ska orka med vardagen varje dag. Varannan dag går bra ungefär. En dag går allt på räls. Nästa dag är jag totalt slutkörd och ligger hela dagen.
Jag måste lära mig att acceptera att jag faktiskt inte är som alla andra. Jag måste fatta att allt inte måste vara perfekt och jag måste lära mig att lägga fokus på rätt saker. Det får ligga lite skit i hörnen. Det får dallra lite fläsk på magen. Man får sova hela dagen om man är trött och framför allt : det är inte fel att be om hjälp om allt håller på att rasa. ..

 

Emma

9 april 2015 07:43

Bra skrivet Lisa! Dammtussarna i hörnet är ett bevis på att man gjort något roligare 😉 Fattar inge heller hur man hinner med allt,jobb,träna,handlar,städa osv.. man få dela upp de. Viktigt med lite egen tid o bara mysa på!

 

annmari

9 april 2015 09:43

Jag tror att det är en ganska vanlig känsla som många unga föräldrar känner.
Särskilt då om man har sådana där "duktiga"runt omkring sig.Jag lovar att det blir bättre med åren,ingen tröst just nu kanske.Hoppas att du har något bra proffs som du kan berätta för hur du känner och som kan få upp din självkänsla.
Skriv upp några saker varje dag som du ska göra/hinna med den dagen.Sen stryker du vart eftersom,en sån härlig känsla att se på kvällen att man faktiskt har åstadkommit en hel del. Testa och lycka till!

 

Anna

9 april 2015 09:59

Kära du. Du har och har det, oerhört jobbigt. Du är en fantastisk kvinna på alla sätt, Denise valde rätt mamma. Jag känner igen allt det du beskriver om alla kraven som man har på sig själv. Känner igen mitt eget ex liv i ditt, har dock inte ett prematurbarn, men fick ett multihandikappat barn vid unga år, efter henne fick jag trillingar. På detta drabbades jag av anorexi/bulimi. Efter många år av stress, sjukdom och höga krav på mig själv, vaknade jag upp förlamad i vänster ben och låg på sjukhus i 4 månader. Där var det stenhård rehab, med både knopp och kropp.. Jag fick en rejäl tankeställare om vad som är viktigt i livet, och det är jag och min familj, allt annat är oviktigt.. Skulle vilja föreslå qi gong åt dig, mindfulness (eller vad det nu heter) ... Hitta ditt inre lugn och harmoni i dig själv.. Idag kan jag gå igen, men jag stressar inte längre, jag sätter mig själv i första rummet. Om inte jag mår bra så mår inte mina barn bra, nu har dom en mamma som är närvarande. Att kunna gå förbi dom där dammtussarna utan att stressas halvt ihjäl är underbart, att kunna gå ut i solen med barnen utan att ha tvånget inom mig att disken måste plockas undan är en befrielse.. Jag har hittat ett lugn inom mig utan mediciner, det kan du också göra <3 Prova det, du har inget att förlora.. Du är unik och du är perfekt som du är..

Lisa

9 april 2015 10:05

tack! det lät intressant. Har provat mkt, men det närmaste något lugnt som jag provat är "body balance" .. jag blev så stressad av att det inte handlade om hopp och studs och hög puls, så jag kunde aldrig riktigt slappna av och känna vad det handlade om

 

Anna

9 april 2015 10:45

Googla dig fram så hittar du säkert ett ställe som ligger nära dig. Jag tror att du hade blivit hjälpt av det. Tror till och med att du kan få det via en remiss från din läkare, eller om du har en sjuk försäkring som täcker en viss del av behandlingen. Ge det en chans :-)

Lisa

9 april 2015 13:02

Jag ska kolla upp det på tisdag när jag ska till reumatologen :)

 

Kristina

9 april 2015 20:11

Hej vännen, du glömmer visst en viktig sak. DU ÄR som alla vi andra. Vi är så,så många som alltid ställer så höga krav på oss själva, fixa hit och dit och finnas till men jag själv då och IBLAND undrar VARFÖR då. Jag glömde visst mej själv. Ja alla vi andra har väl inte dina problem (med droger) men ÄNDÅ, ställer krav på oss själva gör vi. Inte alltid så att vi är medvetna om dem men ....Även du kommer att komma dit, ta det bara lugnt. Du kommer att finna dej själv. KRAAAAM

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja ibland har man verkligen otur. Har varit frisk länge nu och var inte alls orolig för att börja jobba.. Och så får jag ett bett av något slag.. Som växer och växer och till slut kan ja inte sitta på ena skinkan (där bettet sitter) . Slutade med...

            Igår!!! Det var längesedan jag skrattade så fruktansvärt mycket. Dom är ju helt sanslöst roliga mina Småstads-grabbar! Jag bara älskar dom. Det var inte så mkt att fundera på när man hörde att dom skulle hit. Hade docl gärna stann...

Sommar än en gång! Känner mig glad och lycklig och full av hopp idag! Det har varit ett tufft år och jag har inte riktigt fått ordning på alla bitar än, men är på god väg.     Hej jag heter Lisa, och jag är en beroende! Ja, så presenterar jag m...

Tror ni den här lilla tjejen lägger sig lycklig ikväll? Första ridturen En bra dag med hundar hästar och kaniner. ...

Hej på er! Det var längesen jag visade mig här, men nu kikar jag in och bjuder på en låt som jag gjort..  Eller.. texten har min syster skrivit och den handlar om mig. Melodin har jag gjort. och det är jag som står för sång och gitarr     https...