Annica

3 mars 2015 07:48

Lycka till 👍💕

Marie

3 mars 2015 12:52

Jag är så imponerad av din styrka! Att du själv tog kontakt med soc o sökte hjälp är en stor styrka som inte många besitter. Och att du nu är drogfri är underbart! Det här kommer du att fixa o jag hoppas verkligen du får den hjälp du vill o behöver <3

SusanneI

3 mars 2015 17:34

Lycka till kämpa på 💕👏

Marie i Skåne

3 mars 2015 19:40

Lycka till! 🌺

Mia

3 mars 2015 23:00

Kämpa kämpa det ca är det svåraste du går i genom nu men i slut ändan så är det bästa för dig/ Denise och alla runt om dig du är så klok som tar tag i allt och verkligen kämpar det finns många med dessa problemen du e inte ensam .... O tro mig med bagaget som en prematurmamma så kan jag förstå att återfallet kom som ett brev på posten. Lycka till och hoppas du verkligen får den hjälpen du behöver ge dig inte ang behandlingshemmet. som du SJ säger så behöver du det o stå på dig ang det. Lycka till med allt o tack för en super blogg har följt dig i 3 år o lika spännande varje gång kul att du börjat skriva i gen man blev faktiskt orolig när du inte skriver på ett tag din blogg är en rutin.

Lisa

4 mars 2015 10:02

Tack. Va roligt att höra

Mo

6 mars 2015 14:21

Hej!
Som anhörig till en drogmissbrukare skulle det vara intressant att höra vad det var som fick dej att att ta ett återfall efter fyra års drogfrihet?
Hur det kom sej, var det ditt eget beslut eller hängde du med fel personer? Vad hände egentligen?

Lycka till nu och jag önskar dej ett lugnt och drogfritt liv!

Lisa

6 mars 2015 19:20

Det var helt enkelt så att jag började umgås med fel personer. Men det fanns ju såklart en anledning till att jag gjorde det. Men det var jag inte medveten om då. Min familj uttryckte sin oro långt innan jag själv var medveten om att jag var på väg mot ett återfall. Nu i efterhand Så kan jag ju se att jag föll in i min gamla beteenden långt innan jag faktiskt tog återfallet. . Men jag tyckte jag hade det under kontroll och tog bara nån gång ibland.. när Denise inte var hemma. Men sakta men säkert började jag glida iväg och helt plötsligt var jag på samma ställe jag var när jag slutade med drogerna och när jag insåg det... och Denise blev tagen ifrån mig, då brast allt och jag började ta tyngre droger och slapp känna, tänka och minnas vad jag höll på med.. det är sp mycket mer skuldkänslor att tampas med nu när jag har barn än det var förut.. men hon är anledningen till att jag orkat ta mig upp igen. Och nu när jag väl klivit av från allt så mår jag så mkt bättre och är taggad till tusen att få tillbaka allt som jag tappat.