Känner mig på ett riktigt funderarhumör idag.. tänker och grubblar på framtiden. Hur ska det bli med allt egentligen? Var är man om ett par år, och framför allt: Vad händer med Denise? Jag är ständigt orolig för hur hennes framtid kommer se ut.. Alla fel som kan visa sig och alla problem hon kan få. Allt börjar ju visa sig mer och mer ju äldre hon blir och det gör så ont i mig!!! Jag tycker att hon känns svagare och svagare och jag märker så väl att det är nånting som inte stämmer. Ska be att få komma och kolla blodvärde och crp imorgon. Hon är så trött och blek och alldeles blå runt ögonen.Hon är glad och så, men hon är inte sig själv. Hon bara sitter och stirrar rakt ut i luften ibland och hon sitter gärna i mitt knä lutad mot mitt bröst.. Nä,nånting är inte bra,och jag måste göra det jag kan för att se till att det bromsas i tid om det är nå skit på gång. En fundering är epilepsimedicinen.. Dosökningen kan ha blivit för mkt för henne.Man vet aldrig.

Inatt håller jag lite extra koll.. Hon var nere på 85-88% ett tag. Men sen hämtade hon upp sig till 100% igen.. 94 är väl godtagbart, men jag har syrgastuben redo ifall hon sjunker mer. Hon ska inte behöva kämpa!

Fyra är ingen tid man gillar att kliva upp.. Men tur då att fisen går med på att ligga och gosa nån timme innan vi stiger upp.

Nu har vi våldsgästat lillebror hela helgen. Men ikväll får vi nog ta å sova hemma. Annars blir det bökigt för alla. Haha.
Nä, lite vila nu innan vi drar till gymmet.