Idag har vi varit på Habben och träffat neurologen.. Livet känns plötsligt helt oförutsägbart och allt känns bara jävligt konstigt.

Hon hade tittat på MR bilderna på denises hjärna .. Det läkarna i Umeå menade med att "allt såg normalt ut" var tydligen bara när det gällde den misstänkta hjärnblödningen. Allt ser inte normalt ut. Denise har förändringar/skador i sin hjärna och just nu säger dom att hon har ospecifiserad Cerebral Pares.. Jag har faktiskt haft mina misstankar men inte riktigt velat tänka så långt.

Nu ska hon få börja med en medicin mot epilepsi, för det är förmodligen det som gör att hon blir så sjuk och får kramper varje gång hon blir sjuk. Varje gång hon får en kramp så kan den förvärra skadorna hon redan har, så doktorn ville sätta in medicin snarast möjligt.

Jag känner mig såklart deppig och orolig för framtiden. Men nånstans i bakhuvet så har jag ändå haft beredskapen och jag har ofta bevakat alla´steg hon tar och funderar ofta på om saker är normala eller inte..

Nu har jag iaf fått ett svar på varför hon blir så sjuk.. Men jag kommer att tänka, oroa mig, iaktta och hoppas på att hon inte får något stort handikapp. 

Hon har ju sina spända muskler i armarna och sina skakningar när hon sträcker sig efter något.. Och går även på ett väldigt märkligt sätt.. Ja, det är ingen ide att fundera så mkt. Tiden får utvisa vad som händer. Hon är fortfarande mina goa, glada, livsälskande lilla Fis! Jag är glad så länge hon slipper lida och är fri från sjukdomar..

Tung dag, tunga besked. Tröstar mig med en stor skål med godis!

  ÄLSKAR DIG MIN SKITKORV!