Full rulle har det varit här på kvällskvisten! Denise och Romeo har lekt och busat som två galningar här hemma. Dom gillar verkligen varann dom där två.

Var ner på Biblioteket och skaffade mig ett lånekort idag och lånade lite bäcker till Denise. Hon har börjat bli väldigt intresserad av pekböcker och varför köpa när man kan låna gratis??

Idag fick vi slåss om middagen! Jag fixade iordning kyckling&couscous till Fisen och till mig själv gjorde jag torsk, spenat och dietnudlar.. Det var tydligen min mat som blev populär.. haha. Ja, det är bara att inse: Ska vi äta samtidigt så måste vi äta EXAKT samma mat.. För det spelar ingen roll vad hon får. Hon vill ha det som ligger på MIN tallrik.. Jag kanske får börja lägga hennes mat på min tallrik istället och låtsas att det är jag som ska äta det.. hehe.

Idag fick jag en ny tid hos läkaren.. I UMEÅ!!! Vad blir det? Tredje Umeåresan på några veckor! Ja... Bensin är inte gratis och man är inte rik som föräldraledig.. Men va ska man göra?? Ska träffa nån specialist som får kolla på min fot, för nu är ju min antibiotikakur klar och det har ändå inte blivit bättre.. Ska ta EN MASSA prover först och sen åka upp.. Kanske får jag en kortisonspruta den här gången.. Hoppas på det.. Har fått för mig att det ska hjälpa.

Förskola alltså... Ska min lilla lilla sköra lilla plutt vara där helt ensam bland alla jättebebisar??? haha. Så känns det typ. Jag sa det till persnalen också.. Hur funkar det egenligen med ETT barn som inte kan gå men alla andra springer omkring som tok?? Hon kommer nog få åka mycket i vagnen när dom är ute iaf.. Eller krypa omkring om vädret är okej. Jag hade inte med mig Denise igår så dom fick inte träffa henne.. Men jag tror nog att det går bra. Dom har ju haft kontakt med Habiliteringen så dom vet ju att hon inte är som andra (snart) 2 åringar.. Jag tror att hon kommer att behöva ha en personal med sig mest hela tiden.. Så dom kanske får ta in nån extra.

Idag har hon iaf gjort en ny grej! Alldeles nyss faktiskt. Hon lyckades klättra upp i soffan själv... Både bra och dåligt kan jag tycka, för nu lär hon väl börja slå sig väldigt ofta för det var inte nån lätt match att ta sig upp. Men upp kom hon, och STOLT var hon! 

Nä, nu är det dax att bege sig mot gymmet!!! RYGG står på schemat idag!

Igår cyklade vi igen!!! Tror ni jag cyklade sakta? Och drog cykeln halva vägen bara för att se så att det inte hände nåt konstigt bakom ryggen på mig? Ja, men jag vet att det som hände inte hade något att göra med att vi cyklade, men jag kommer alltid förknippa cykeln med den där skräckupplevelsen.. Men nu när bilen är trasig så är cykeln ett måste, så det är bara att hoppa upp på sadlen!

Känner mig superstressad idag! Vissa dagar är bara så! Vi sov till kvart över nio idag så dagen känns som att den bara flyger iväg här! 

Har iaf hunnit med ett träningspass, för det MÅSTE man ju! Mamma får lyfta skrot medans Fisen leker med pilatesbollar. Så skönt att det fortfarande går att lösa på det viset.

Har precis haft vaktmästaren här som har fixat min balkongdörr som blivit "sönderryckt" så nu är den hel igen, och jag har ett nytt handtag och den går att stänga och låsa ordentligt.. När man bor på bottenvåningen så känns det ganska viktigt att sånt funkar som det ska.

Ska på möte på dagis kl fem.. Och jag måste ta mig upp till sjukhuset och lämna Denises avföringsprov på barnmottagningen.. Vet inte riktigt hur länge jag kan ha det här hemma innan det gått för lång tid, men eftersom det är i ett rör i kylskåp så borde det nog hålla några timmar till. Dom ska analysera och se om det som hände i helgen berodde på ett magsjukevirus.  Det finns vissa virus som kan ge neurologisk påverkan. Både magsjuka och förkylningsvirus tydligen. Och eftersom hon kräktes och var dålig i magen så är det i första hand det man misstänker. Jag hoppas att man hittar ett virus, för då får jag en bra förklaring på det här.. Annars kommer jag ständingt att oroa mig för att det ska hända igen och att hon egentligen har en krampsjukdom eller en tumör som dom inte lyckades hitta.. Får man en förklaring så kan man liksom sätta punkt för alltihop.

Tänk vad mycket som kan hända.. Så mycket som kan gå så fel och vad snabbt allt kan gå! Från att busa och leka som vanligt och bara nån minut senare inte ens kunna sitta upp och bli okontaktbar. Vill ALDRIG uppleva det där igen!!!  Säger som Denise: DÄCKA DÄJ  (Älskar dig)

Hemma i den lugna vrån igen då! Det är nu man sätter ner arslet i soffan och börjar fundera på vad som egentligen hände.. Jag har liksom förmågan att bara stänga av allt och bli hur lugn som helst när sånt här händer. Jag blir inte skräckslagen, jag får inte panik, jag blir inte stressad. Jag bara gör det som förväntas av mig och jag vet på nåt vis exakt vad jag ska göra och jag bara tar det lugnt..

Mina tankar när jag åkte in på Lördagväll var ju såklart att det här är nånting som är väldigt väldigt fel.. Och nånstans i bakhuvet så visste jag ju att det är samma tecken som man får vid en hjärnblödning.. Ändå ville jag intala mig att hon nog bara blivit trött i nacken av att åka på cykeln. Det kändes liksom lättast att tänka så..

När jag frågade doktorn om hon trodde att vi skulle bli inlagda och hon sa ja.. Då började jag vakna upp lite, för då kom jag på att Sollefteå inte har någon barnavdelning och jag hörde prat om Umeå.. Inte Sundsvall? Nä.. Umeå... Ja, då måste dom se allvarligt på det här. Då började jag bli mer orolig.

Det bästa av allt var när vi kom tillbaka när dom gjort MR och vi skulle gå med Denise till uppvaket och jag hör doktorn säga att dom inte sett några förändringar på hjärnan.. Kändes som  att benen skulle vika sig typ.. Och då var klockan typ fem på morgonen och varken jag eller mamma hade sovit en blund.. Jag somnade till slut sittandes på en pinnstol bredvid sängen där Denise låg på UVA (ja, det var inte IVA..utan UVA.. vad nu det står för)  Dom fick lov att ge henne nånting för att få upp hjärtrytmen när hon skulle vakna för sköterskan tyckte att hon andnades alldeles för långsamt och pulsen var alldeles för låg. Men när hon väl vaknat så såg jag ganska snabbt att hon var sitt gamla jag igen.

Blåstuckna armar och händer, plåster överallt men det glada humöret har hon ändå i behåll!

Tror vi blev lika glada att komma hem båda två! Jag började direkt att städa och plocka, för det såg ut som ett slagfält här hemma. Denise hälsade på alla sina nallar och kramade dom och pratade långa meningar med dom. Sen stack vi iväg på gymmet.. Och nu har vi precis varit ute på en promenad.. Det var mindre bra för mig för nu är foten VÄLDIGT ond.. Men det var det värt! Behövde verkligen frisk luft!

Kommer sova väldigt gott inatt i min egen säng!

Som sagt, så finns en massa bilder på Instagram.. Har varit en riktig instagram-nörd dom här dagarna. (Lisadex heter jag där)

Har lite problem med blogg appen, så vill ni se lite bilder så kan nu följa oss på instagram : LisaDex

Vi mår bra nu på barn 2 i Umeå! Denise är sitt gamla jag igen och nu återstår att utreda vad som egentligen hände igår. Ni som inte läst på min Facebook sida kanske undrar vad jag snackar om så jag kan förklara lite kort.
Igårkväll fick Denise kraftig slagsida och tappade all balans och kunde inte sitta upp eller hålla upp huvudet.. Jag åkte till akuten och därbörjade hon kräkas.. vi blev ganska snabbt skickade till Umeå med ambulanstransport för att utesluta en hjärnblödning. Nu har hon varit sövd och En MR-hjärna har gjorts, som inte visade några konstigheter. Tack gode gud!!

Dessa dagar alltså! Allt i mitt liv som annars känns jobbigt..normaljobbigt känns just nu som oövervinnerliga hinder och jag blir helt förtvivlad av minsta lilla sak kan jag tycka. Jag vet exakt vad det beror på. Jag blev så här sist jag slutade röka också. Det är det som är så konstigt med mig. Känner inte så ofta det där röksuget, det kommer bara och sveper förbi lite snabbt då och då.. Men mitt psyke!!! Herre gud! Andra pratar om att man blir sur och arg och irriterad. Inte jag. Jag blir överkänslig och gråter hela tiden. Har gråtit i tre dagar .. Ja, inte hela tiden då såklart, men det känns lite skumt för jag är en sån som nästan aldrig gråter men nu är det lite annorlunda.. 

Har iofs kanske anledning till det egentligen, för det händer en del jobbiga saker just nu.... Men jag brukar ändå inte gråta när saker och ting är jobbiga. Hoppas det går över snabbt. Har varit rökfri i 5 dagar nu, så det värsta borde vara över snart!

Nä, nu sk jag göra oss redo! Vi ska åka och hälsa på mormor! MIN mormor alltså!