Ja, då var man hemma igen då! Så skönt att sitta i sin egen soffa, äta sin egen mat och bara vara hemma! Känns som om jag varit borta hur länge som helst ju.. Tyckte väl att jag var hyfsat smärtfri när jag var på sjukhuset, men nu när jag börjar röra mig mer så känner jag att jag nog ska ta det lite lugnt. Tänk att ett par så pyttesmå sår kan göra så jäkla ont. Irriterade!!! Träningen får ligga på hyllan I TVÅ VECKOR!!!! gaaah! Får gå promenader och så, men inte lyfta eller "krysta" så att sägam pga blödningsrisken. Får väl kanske ändra kosten lite och käka Low Carb under tiden, för jag tror inte jag behöver så mycket kolhydrater när jag inte tränar lika mycket. Absolut inte utesluta dom, men minska iaf. Min morgongröt/pannkakor MÅSTE jag ha!   

Mamma blir väl kvar här och hjälper till.. Känner mig så jäkla handlingsförlamad när jag inte ens kan ta upp Denise och hålla i henne. Hur jag än håller så kommer hon ju med nån kroppsdel mot nåt av mina sår. 

Oj oj oj vilken klagomur detta är, men så är det ibland!

Här finns iaf allt jag behöver till min frulle!
Igårkväll däremot.. Hmm. Tror jag åt 4 eller 5 mackor. Vad är det för fel på mig egentligen? Folk i allmänhet blir väl trötta, dåsiga och illamående av morfin? Jag blir pigg, rastlös och hungrig! Idag hoppas kg på att få komma hem. Känner mig piggare och har inte riktigt lika ont. Ja kan ju lika gärna ha ont hemma som att ha ont här. Fast om ja åker hem så får jag ändå inget Nis-mys för hon är ju i övik!! Livet är hårt!