Vilken dag vi har haft!!! Full rulle med fika, paket, lek, bus och kaffekokning hela långa dagen! Denise har nu somnat som en stock och jag tror att hon är nöjd och glad över alla fina paket och alla kramar hon fått idag!

Själv känner jag mig också rätt trött och nöjd, så jag tror jag bjussar på en liten bildbomb och sen tänker jag göra klart för natten här hemma.. Ja, för jag är ju faktiskt nästan pensionär!

Det blev en glad dag idag trots att jag trodde att det skulle kännas jobbigt.. Tror jag gjorde bort det där jobbiga igår faktiskt, så idag har det bara varit glada miner och fokus på prinsessan!!!

Tack alla som har varit här och grattat lilla Nisen idag!!!! Och tack för alla fina paket!

Älskade lilla pluttunge!   

Ett helt år har nu gått sen du tittade ut ur magen. Tänk så du har kämpat.. Ja, du kämpar ju fortfarande såklart, men inte riktigt lika hårt som ditt första halvår i livet.

Mamma älskar dig lilla prinsessan!

Vi återkommer med lite kalasbilder senare. Nu är det vilopaus, för man måste sova även på sin ettårsdag!

Skulle inte ni åkt in med en unge som låter så här?? Huvva lilla hjärtat mitt ! Men det gick precis enligt planerna och hon fick inhalera ventoline och vi ska upp på en snabb koll imorgon bitti och träffa våran "riktiga" doktor. Nu hat jag kopplat på syrgasen så hon slipper kämpa så mycket!
Natti natti!!

Vi vill ha en lyckad födelsedag imorgon, så vi satsar på att få med oss lite luftrörsvidgande medicin hem! So2 ligger nu runt 92 när hon är vaken och hon är ganska andfådd så det kändes inte annat än rätt att åka in

Vaknar med snyggaste morgonfrillan! Måste ha sovit gott? Eller? Njaaa.. Har väl varit vaken till och från hela natten. So2 mätaren har larmat lite då och då och jag har flödat lite syrgas ett par gånger iaf. Men sista timmarna innan det var dax att vakna så sov vi nog ganska gott båda två! Skönt!

Ni får ursäkta om min blogg är lite deprimerande just nu.. Men så är det ibland.. Idag är de ett år sen jag fick åka med ilfart upp till Umeå.. Ett år sen jag låg där i salen med lamporna släckta och inte ett ljud i rummet så att jag inte skulle få en hjärnblödning. Ett år sen jag förstod att, här slutar min graviditet och kanske även mitt liv.. Låter kanske dramatiskt, men JA, det VAR dramatiskt. Det konstiga (och kanske bästa) är att jag är mer medveten om det nu än jag var då.. Så det är väl nu man återupplever och bearbetar.. Vissa kanske kallar det "att älta", men man måste få göra det, för när man "ältat" klart så mår man så mycket bättre!

Men imorgon bli en glad dag! Imorgon blir det tårta, ballonger och hipp hipp hurra och vi får hoppas att stumpan inte är så superduper förkyld!

Idag har jag vilodag från gymmet, så vi tänkte ta oss en liten morgonpromenad om en stund istället! Måste bara mysa lite med kaffe, ljus och vakna med the voice först!

Ja, det här var ingen höjdardag.. Man skulle kunna sprida ut all skit som händer så man får nån liten grej här och nån liten grej där. Inte ALLT på samma dag! näää..

Posten kom.. och jag fick ett brev från Landstinget Västernorrland. Brevet innehöll svar på mitt senaste cellprov. Ja, ni kan ju gissa svaret med tanke på hur muntert inlägg det här är..

Bara en liten stund senare ringer telefonen. Det är läkaren som planerar min hysterektomi.  Jag trodde vi skulle diskutera provsvaret och besluta oss för att "plocka bort faran" så att säga.. Men icke..

Hon har varit i kontakt med min läkare i Umeå, dom har konsulterat koagulationsspecialister på Karolinska och dom har diskuterat hit och dit och fram och tillbaka och kommit fram till att det inte går att genomföra operationen. Pga min "extremt svårbehandlade blodbild"..Medicinerna jag skulle behöva då jag ska bli sövd och allt skulle kunna göra så att jag förblöder, och får jag dom inte så är propprisken för stor. Bla bla bla.. Ja, min jävla sjukdom ställer till det jämt och ständigt! Men eftersom jag nu hade cellförändringar så kan vi inte bara skita i alltihop.. Nånting måste ändå göras. Så jag slipper inte undan i alla fall. Men eftersom jag är jag och jag är en enda stor sjukdom så kan man inte fixa det här på "vanligt sätt" pga blodet återigen.

Ja, ni hör ju.. Jag orkar inte ens förklara men just nu känns det ganska hopplöst!! Får leva på smärtlindring resten av livet istället då bara för att man har den här jä**a, s**t, sa**ns, sjukdomen..

Behöver jag säga att jag är på dåligt humör?

Alltid ska det vara nånting... Har varit hos sjukgymnasten nu, hon hade väl en del funderingar om Denises rörelser.. Att hon lutar och är starkare på ena sidan skulle kunna betyda något.. Man kollar efter tonus-skillnader. Alltså om musklerna har samma spänst på båda sidorna eller hur man ska säga. Men det är tydligen väldigt svårt att se på en sån här liten bebbe och hon sprattlar ju mest hela tiden. Men har man skillnader i tonus så KAN det vara ett tecken på hjärnskada.. Så nu ska man gå omkring och grubbla på det också.. Det som man verkligen inte vill oroa sig över..

Hon behöver även träna på att sitta upp. Så fort man sätter henne så slänger hon sig bakåt och hon vill gärna alltid ha huvet jättemycket bakåt och gärna lite uppochned.. Om det nu är för att hon tycker att det är kul och att hon kommit på att man kan förflytta sig så, eller om det beror på nåt annat... det är också svårt att säga.

Hur som helst så rekommenderade hon att vi skulle köpa en bumbo-stol.. Risken är dock att hon välter den efterso, hon är så mycket starkare och mer rörlig än vad en "normal" bebis i den storleken är så egentligen hade jag velat prova en först.. Onödigt att köpa en så dyr pryl om hon inte kan använda den... Jaja.. vi får se. Kanske kan få tag på en begagnad..

Och så var det den här förkylningen då! Tog på henne saturationsmätaren nu när hon sov för hon lät så ansträngd och sat. låg på 92%...  Väntar på att dom ska ringa upp från barnmottagningen nu så får vi se vad dom säger.. Det är ju inte en farligt låg saturation, men det kan ju tyda på att nånting inte är riktigt bra..

Fasen, jag har inte tid med allt det här! jag ska ju plugga!!! Jag ska ju skriva upp om två veckor ju!!!