En enda stor kamp! Ååå om detta snor kunde försvinna! Det är svårt att få sonden att sitta bra när det ständigt är snor som blöter upp tejpen. Det går liksom inte! Denise blir totalt panikslagen så fort man petar i närheten av näsan på henne och hennes fingrar söker sig dit hela tiden.. Så just nu ser det ut så här:

Då kan hon iaf inte få in sina små fingrar in under tejpen. Men nu ska vi strax göra om allt. Mamma ska hjälpa mig för det går inte att göra det ensam.. Vet inte om jag skulle palla sätta sonden på henne igen heller efter hur hon reagerade igår, och jag vill gärna slippa ett sjukhusbesök till!  Nä, den här dagen känns omöjlig!

Det enda positiva som hänt var väl att jag gick och satte mig på körskolan en stund. Tänkte testa att gå igenom Fas C och hade en grinig liten bebis i knät samtidigt... MEN jag fick godkänt på första försöket, så jag behöver inte känna mig så stressad över teorin iaf. Jag ligger bra till!

Nu satsar vi på snorfritt inom ett par dagar så allt blir som "vanligt" igen.. fast riktigt som vanligt blir det väl aldrig än på ett bra tag tyvärr, men det kan ju bli bättre iaf. 

Ryggen börjar kännas okej, så imorgon ska jag nog prova lite försiktigt att köra igång med träningen!! 

Känns ju lite tråkigt att starta min nya diet/träning med en inflammation i ryggen och en kortisonkur.. haha.. Lyckat!!