Vill dela med mig av en text som kändes så träffande. Läste den i en av grupperna på FB för oss prematurföräldrar som jag är med i.

Texten beskriver på ett  fint sätt hur det är att få ett handikappat barn, och det stämmer även in på hur det känns att få barn så  här extremt tidigt.

När du väntar barn är det som att planera en fantastisk semesterresa - till Italien. 
Du köper en bunt guideböcker och lägger upp en underbar rutt: 
Colosseum. Michelangelos David. Gondolerna i Venedig. 
Du kanske lär dig några användbara fraser på italienska. 
Allt är väldigt spännande. 
Efter månader av ivrig förväntan kommer äntligen den stora dagen. 
Du packar väskorna och ger dig iväg. Flera timmar senare landar planet. 

Flygvärdinnan kommer in och säger: "Välkommen till Holland." 
"Holland?!?" säger du. "Vad menar du med Holland?? 
Jag bokade en resa till Italien! Jag skulle vara i Italien. 
Hela mitt liv har jag drömt om att åka till Italien. 
" Men flygrutten har ändrats. De har landat i Holland och där måste du stanna. 

Det väsentliga här är följande: 
De har inte tagit dig till en förfärlig, vidrig, snuskig plats, full av farsoter, hungersnöd och sjukdomar. 
Det är bara en annorlunda plats. 
Så du måste bege dig ut och köpa nya guideböcker. 
Och du måste lära dig ett helt nytt språk. 
Och du kommer att möta en helt ny folkgrupp som du egentligen aldrig skulle ha mött. 

Det är bara en annorlunda plats. 
Det är lägre tempo än i Italien, mindre tjusigt än i Italien. 
Men efter att du varit där ett tag tar du ett djupt andetag, ser dig omkring... 
och upptäcker att Holland har väderkvarnar... 
och Holland har tulpaner. 
Holland har till och med verk av Rembrandt. 

Men alla du känner är upptagna med att resa till och från Italien... 
och alla skryter de om vilken härlig tid de hade där. 
Och i resten av ditt liv kommer du att säga 
"Ja, det var dit jag skulle åkt. Det var vad jag hade planerat". 
Och den smärtan kommer aldrig, aldrig, aldrig någonsin att försvinna... 
därför att förlusten av den drömmen är en mycket, mycket betydande förlust. 
Men...om du ägnar ditt liv åt att sörja över att du aldrig kom till Italien, 
kommer du aldrig att kunna glädjas åt det mycket speciella, 
det väldigt härliga... med Holland.

 

carina felixon

1 juli 2012 16:12

Men så otroligt bra skrivet!!!

C

 

Susanne

1 juli 2012 21:19

Vad heter Facebookgruppen? Jag har bara lyckats hitta en som är för prematurföräldrar i Stockholm och Uppsala...

http://susannepanyaaventyr.blogspot.se

 

Cissi D.S.

4 juli 2012 11:39

Den är bra.
Jag hittade en på engelska om hur det är att bli prematurmamma.
http://www.circleofmoms.com/moms-of-preemies/if-you-have-a-preemie-you-should-read-this-501111#_

http://cissidilnotsmith.blogspot.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja ibland har man verkligen otur. Har varit frisk länge nu och var inte alls orolig för att börja jobba.. Och så får jag ett bett av något slag.. Som växer och växer och till slut kan ja inte sitta på ena skinkan (där bettet sitter) . Slutade med...

            Igår!!! Det var längesedan jag skrattade så fruktansvärt mycket. Dom är ju helt sanslöst roliga mina Småstads-grabbar! Jag bara älskar dom. Det var inte så mkt att fundera på när man hörde att dom skulle hit. Hade docl gärna stann...

Sommar än en gång! Känner mig glad och lycklig och full av hopp idag! Det har varit ett tufft år och jag har inte riktigt fått ordning på alla bitar än, men är på god väg.     Hej jag heter Lisa, och jag är en beroende! Ja, så presenterar jag m...

Tror ni den här lilla tjejen lägger sig lycklig ikväll? Första ridturen En bra dag med hundar hästar och kaniner. ...

Hej på er! Det var längesen jag visade mig här, men nu kikar jag in och bjuder på en låt som jag gjort..  Eller.. texten har min syster skrivit och den handlar om mig. Melodin har jag gjort. och det är jag som står för sång och gitarr     https...