Så var man i hemmets trygga vrå, efter en dag som varit både stressig, svettig, frustrerande och bra.. Allt i ett. Skönt att få åka, skönt att få lämna Umeå imorse. Det kändes som att vi blev fria på nåt vis och konstigt nog så kändes det bättre den här gången än förra gången vi blev skickade till övik. Kanske för att jag då visste att vi skulle tillbaka efter ett tag, eller kanske för att Denise var så liten och skör.. Kanske en blandning av båda.

Vi blev iaf inskrivna på Barn 21 här i övik igen. Doktorn gjorde en liten undersökning och skickade hem oss på permis över helgen. Har ordinerade lite prover tills på Måndag så vi fortsätter på det viset ett tag till som det verkar. Men det gör mig ingenting faktiskt. Känns ganska tryggt att veta att hon hålls under uppsikt ett tag efter operationen innan vi börjar gå på BVC som vanliga familjer gör med sina barn.

Denise har haft en skrik-dag idag så ni kan ju föreställa er mitt sinnestillstånd inne på Ica Kvantum bland alla människor.. Försöka hitta på en möjlig middag, hitta varor och samtidigt trösta en hysterisk bebis ör inte riktigt min starka sida. Men vi överlevde och nu jäser vi efter en god middag! Fredrik fixade Fläskfile, Potatisgratäng och nån god tomatsås.. Ett glas vin till mig, en öl till han och sen somnade jag en stund med Denise på golvet.

Nu blir det film och godis och jag tänker inte gå utanför dörren mer idag! Och kanske inte imorgon heller. Home Sweet home.. (fast det luktade jävligt surt här hemma när jag steg innanför dörren.. gamla sopor och en smutsig disktrasa kan lukta jäääävligt illa)

Lägesrapport: i vår röda racer Peugeot på E4:an mot Örnsköldsvik