Så var ännu en helg över och pappa har åkt hem för den här gången.. Denise ligger här bredvid mig på sängen och sover sött. Hon har sovit hela dan, bortsett från dom stunder hon vaknat och skrikit.. Hon har nog till och med ätit i sömnen. Men jag tycker ändå att hon verkar må bättre nu än imorse.

Infektionsproverna visade inget..eller nja. CRP låg på 14..men det beror säkert på förkylningen, och det var nog bra att vi backade maten.. Lilla stumpan. Det gör så ont i mig när jag tänker på allt som hon har gått igenom. Men vi får vara glada för dom lugna veckor vi haft. Hon mådde ju faktiskt väldigt bra sista tiden innan operationen. Vi var hemma nästan hela dagarna och allt kändes ganska bra...på den fronten!!!

För mig däremot.. Man hade gått och längtat och längtat och målat upp en bild av hur underbart det skulle bli att få komma hem och rå om henne och bara vara hemma... Och så när man väl är hemma så känns allt bara skit och man bryter ihop totalt! Jag har nog aldrig känt mig så fruktansvärt ensam i hela mitt liv, men jag tänkte väl att det kanske går över.. Det biir bättre.. Ville jag prata med nån människa så fick jag lov att gå upp till sjukhuset igen. Fy, det går inte att leva så!! Och jag är inte riktigt i form att börja leta nya kompisar och skapa nya kontakter.. Det känns som om jag har skrivit det här förut, men det gör inget, man får upprepa sig ibland också.

Nä, nu får vi se vad som händer. När får vi komma härifrån? Hur länge är vi inskrivna i övik?? Jag har bara sån hemlängtan nu. Och då menar jag inte hem till övik, utan hem till Sollefteå. Trodde väl aldrig att man kunde längta dit!

Nu önskar jag bara att Denise får må bra och vara frisk! Hoppas att tarmen börjar fungera som den ska och att hon kanske inte behöver ha syrgas så jättelänge till.. Hoppet är det sista som överger människan!

Hoppet är en vaken dröm!

fredrik fotade oss när jag slumrade en stund med en mysig bebis på bröstet  

Jobbig dag för lillan idag! Vi har backat maten ganska rejält då hon fick grymt ont i magen och det är rött och svullet runt OP stället.. Tarmen är nog överbelastad och det gick lite för snabbt med mat-ökningen igår.. Hela hon är vätskefylld och svullen, och hon ser ut på ögonen så som man själv brukar se ut när man är nyvaken!

Mycket grin och skrik idag och snart ska dom ta infektionsprover.. Hoppas att det inte är nåt   Men lite orolig är jag...  

Idag är det stora snordagen! Både jag och Fredrik har legat och snorat inatt och haft nässprayen som bästa kompis.. Och så hämtade vi nyss in en minst lika snorig och väldigt arg liten Denise. Vem har smittat vem??? hmm. Fredriks teori är såklart att Jag och Dense har smittat honom och nu är han döende, hihi. Tur att vi har en sug på rummet iaf. Kanske får använda den på Fredrik också   

Laddar för den dagliga löpturen men jag känner ingen stress.. Lite senare kanske vi tar med oss stumpan på en liten promenad också, nu när hon är droppfri och allt. Men vi får se.. Lite snor har ju ingen dött av. Inte vad jag vet iaf.

Det var allt jag hade på hjärtat så här på morgonkvisten.. Så vi fortsätter väl med gamla bilder marathon igen!