Musik musik musik.. Ge mig lite musiktips tack! Just nu är jag inne i en "lugn musik-period".. Ballader, akustiskt, svenska visor.. Ja, allt som passar sig när man vaggar en ledsen bebis typ. Inget skräl och skrån! Jag ligger efter med allt.. Har ju varit "inlåst" och halvt isolerad från omvärlden i ett halvår så snart vet jag ingenting om varken musik, mode eller stora världsnyheter. Haha. Det är ju faktiskt inte varje dag jag slår på Tvn ens.. Idag till exempel. Har inte sett en enda nyhet idag. Det här bådar inte gott!

Har syster här på besök just nu och hon sitter och gungar Denise en stund, och hon fattar inte hur jag orkar sitta här hela dagarna. Men det är en vanesak. Jag tror det är jobbigare att bli inlagd på sjukhuset i fyra-fem dagar för då hinner man inte vänja sig och anpassa sig på samma sätt som man hinner på ett halvår.. 

Denise har inte kunnat ligga platt på rygg på hela dagen. Hon bara kräks och får gröna uppstötningar. Stackars lillan. Tänk vad hon ska må illa!! Man vet ju själv hur det känns med sura uppstötningar... Men nu har hon fått lite Novalucol så vi hoppas att det lindrar lite.

(30 minuter senare) Nu har vi haft ett rejält bajs kalas här.. Och då menar jag REJÄLT! Sådär så man fick kasta sig åt sidan för att inte få allt på kläderna. Skönt för Denise!! Bajs är bra!

Ja, äntligen lyckades jag bryta mig loss från 5km träsket! Haha! Liiiiite längre tog jag mig idag och nu vore det väl själva fan om jag inte kunde få känna lite träningsvärk imorgon!!!  

Sovit som en kratta inatt! Kunde inte somna igår och låg och vände och vred och funderade på livets stora frågor. Gick igenom senaste halvåret i mitt huvud och det dyker upp nya minnen och nya känslor varje gång jag tänker på allt som hänt..

Nu när jag är tillbaka i Umeå, på Barn 4 efter att ha varit borta härifrån i ca två månader så inser jag vilken bubbla jag var i när allt det här hände. Det enda som existerade i min värld under de tre månaderna av intensivvård var Denise och vår lilla hörna på M-salen. Jag var helt omedveten om allt annat som hände runt omkring.. Barn 4 kändes som någon slags overklig låssasvärld, en film som jag var med i, nånting som inte hände på riktigt. Nu känns det helt annorlunda att vara här. Det här är ju faktiskt en helt vanlig avdelning på ett helt vanligt sjukhus. Nu kan jag lägga märke till saker. Vad personalen har för rutiner, hur dom jobbar och lägger upp arbetet. Jag ser alla andra familjer som kommer och går, och det känns inte lika farligt att ta kontakt och prata med andra föräldrar.

Svårt att förklara, men nu känns det som att jag "vaknat upp", "bubblan har spräckts". Nu är jag en mamma på sjukhus med min lilla bebis.. MIN bebis! Förut kändes det mer som att det var sjukhusets bebis och jag stod på sidan om och tittade på när dom försökte rädda livet på henne. Nu är det jag som känner henne bäst av alla. Jag har ju haft henne hemma så pass mycket och haft helt eget ansvar. Det känns bra!! Men samtidigt känns det tryggt att alltid ha läkare och sköterskor nära. Hemma är det helt annat.. Där finns ingen klocka att ringa på när jag känner mig osäker eller orolig..

Jaja, det var dagens tankar. Nu ska jag mata bebis!