Då har man sovit, och sovit och sovit och sovit! Mamma kom hit lite akut igår när jag fick ett smärre nervsammanbrott. Så hon har hjälpt mig inatt. Hon somnade med Denise på soffan ända till halv fyra imorse. Själv gick jag och la mig halv tio och har nyligen kommit ut ur sovrummet. Sååå skönt!
Mamma kommer att stanna och hjälpa mig ett tag nu, för jag orkar verkligen inte det här själv. Det funkar inte. Men jag vill inte vara på sjukhuset heller!
Tack för alla fina kommentarer!! Känns skönt att veta att det faktiskt inte är helt onormalt att känna att man håller på att bryta ihop av irritation och måste samla sig.. Man vet ju inte själv vad som är "normalt" och inte.. Vad som är vanligt och ovanligt och vad som kan vara en varnings signal på att allt inte står rätt till i skallen. JAg går omkring och är rädd att jag ska bli psykotisk, så jag är uppmärksam på varenda litet beteende hos mig själv som kan vara konstigt.
Nä, jag vet precis vad jag behöver. Sömn!! Stöd och hjälp!! Vänner!! Samtal!! och kanske även anti depressiva för att komma upp ur hålet jag hamnat i.. Har faktiskt funderingar på om vi måste ta vårt pick och pack och flytta hem till Sollefteå igen. Vi får se, men jag behöver verkligen familjen och vännerna lite närmre än så här.
Moster S
17 april 2012 10:30
Vad gjorde man utan sin mamma... Skönt att hon finns där hos dig! Massor med kramar från oss! <3
Åsa
17 april 2012 10:55
Sitter här och nästan skäms. Skäms att jag känner mig trött och frustrerad och less. Har en 2.4 åring och en bebis på 8 veckor hemma. Visst, det är otroligt jobbigt, men känns som att - vad klagar JAG för? När jag läser din blogg, jag fattar inte att du orkar. Tror dock det är BRA att du "bryter ihop", tar hjälp, tillåter dig att tänka alla tankar även om dom känns "förbjudna". Att vara stark är att våga vara svag.
jenny p
17 april 2012 11:00
Du gör helt rätt, tänk på dig sj, vad du mår bättre av om de är att Denise är på sjukhus ett tag eller att någon hjälper dig med henne, annars kommer du inte orka efter allt som varit, jag vet o ser min vän som fick i vecka 24, hon mår inte alls bra som innan, för hon har tagit hand om allt sj fast hon skulle behövt gjort något annat ett tag eller haft mer stöd o hjälp. Ta hand om dej/er kram
Malin
17 april 2012 11:08
En kommentar till kan jag slänga in när jag ändå är ifarten. Det är normalt att bli deppig och känna hålet. Sen kan det ju såkart bli mer eller mindre och efter allt du fått igenom är det väl inte alls konstigt att det släpper en massa tankar och känslor när allt faktiskt börjar åt rätt håll! Vilken underbar mamma du har som hjälper er! Åter igen, stor kram till dig! Du är Ingen dålig mamma bara för att du känner dig hjälplös och behöver sova det är normalt :) kram!
http://mother-sinner-saint.blogspot.com
Marica
17 april 2012 11:19
Vad skönt för dej att få sova!! Det tror jag nog kan lösa mkt, bara att få sova riktigt :)
Härligt att din mamma hjälper dej! Det är guld värt att få hjälp när man behöver den!
Jag fastnade i en bubbla då jag fått både Max och Alexander ... Och det var att jag aldrig blickade fram. Jag fastnade och såg inte att saker och ting faktiskt kommer att förändras. I min värld som jag var fast i då fanns ingen sömn.. Inget skulle förändras.. Allt skulle fortsätta vara som de var för all framtid. Men när jag kom ur den insåg jag att jag kommer få sova hela nätter igen ... Barnen blir äldre och det kommer bli lättare och bättre :)
Kramar i massor!!
Monica
17 april 2012 11:54
Vad skönt att din mamma kunde ställa upp. Du har varit under stor press så länge nu så det är verkligen inte konstigt att du brakar ihop. Ta emot all hjälp du får! Kramar!
Emma
17 april 2012 11:56
Du är inte ett dugg onormal tycker jag. Det är skittufft att få barn, det tyckte i alla fall jag. De första veckorna av min dotters liv (hon föddes som beräknat, bra förlossning etc) är som ett töcken. Jag hade till och med vanföreställningar om att min sambo ville göra henne illa! Jag förstod dock rent logiskt att det inte var så och sen kom jag ur det. Men många gånger kändes det mest mekaniskt, jag skötte henne men utan att känna någon större innerlighet. Nu ÄLSKAR jag min dotter. Hon är 9 månader och alldeles underbar, men det tog några månader för de känslorna att växa fram.
Så här i efterhand skulle jag nog kanske ha mått bra av att snacka med bvc-psykologen. Får jag barn igen och det blir likadant ska jag nog göra det.
Hoppas du får sova mer och får det stöd du behöver! Din mamma verkar fantastisk!
Liselotte Hansen
17 april 2012 13:16
Jag tycker du är stark, men har även rätt att vara svag ibland, du HAR rätt att bryta ihop och gråta, det är en jättebra ventil att få gråta ut, det har man tillåtelse till när man gått / går igenom jobbiga saker, man kan inte alltid vara på topp, tro mig jag vet, jag har inga barn än eller har gått igenom det du gjort / gör, men har det endel jobbigt pga andra orsaker, jag hejar på er! Bamsekramar!
http://flisans-pyssel.bloggplatsen.se
Lotta
17 april 2012 19:24
Hej!
Du kommer att fixa detta! Tänk vilken resa ni har gjort sen i november! Det är inte underligt att du är trött! Njut av att din mamma är hos er nu, sov sov sov sov för det behöver du. Det kanske är så att nu när tösabiten mår bättre så kanske din reaktion har kommit över allt som har varit! Fortsätter det så be om en läkarkontakt så kanske du kan få vara sjukskriven och din parter får vara föräldraledig. Sköt om er hela högen! KRAM
Emelie
17 april 2012 20:02
Alla småbarnsföräldrar behöver massor av stöd, det har jag också känt. Mina föräldrar bodde uppe i Umeå och jag i Göteborg när min dotter föddes, och jag saknade dem jättemycket! Nu är Lilla Lo snart 10 år, så nu är det lättare, men det händer i stort sett aldrig att jag och min man kan gå på bio någon gång själva eller liknande....men den tiden kommer nog också. Småbarnstiden var nog en viktig anledning till att vi bara fick ett barn.
http://emmisibirier.bloggagratis.se
Hanna
17 april 2012 20:48
Vad skönt att din mamma kan ställa upp. Hoppas att det snart vänder för dig så du börjar må bättre och kan njuta av din familj. Kram
http://hannafialotta.blogg.se
petra
17 april 2012 22:22
Lider med dig vännen. I sådana här stunder behöver man nära & kära. Tur du har din mamma. Massa styrkekramar
http://zupermamman.blogg.se
Emma Övik
18 april 2012 08:37
jag kan ju inte säga något om hur det är att ha barn eftersom jag inte har den erfarenheten själv, men jag tycker som alla andra att du verkar ha en fantastisk mamma! Jag önskar jag kunde hjälpa till på något sätt! du gör det bra! stor kram
Pia
18 april 2012 11:10
Skönt att din mamma kan avlasta dig lite! För lite sömn gör att man blir helt knäpp/konstig/onormal, så inte konstigt att du känner som du gör! Det gör mig så glad att läsa att ni är hemma med er lilla prinsessa nu! Måste kännas fantastiskt! Det var med skräckblandad förtjusning vi lämnade sjukhuset med våra små tvillingar (födda i v 28) i v 38, fantastiskt att få komma hem efter många veckor på sjukhus, men läskigt att inte ha erfaren vårdpersonal i närheten! Allt gott till er! Många styrkekramar! <3
Ja ibland har man verkligen otur. Har varit frisk länge nu och var inte alls orolig för att börja jobba.. Och så får jag ett bett av något slag.. Som växer och växer och till slut kan ja inte sitta på ena skinkan (där bettet sitter) . Slutade med...
Igår!!! Det var längesedan jag skrattade så fruktansvärt mycket. Dom är ju helt sanslöst roliga mina Småstads-grabbar! Jag bara älskar dom. Det var inte så mkt att fundera på när man hörde att dom skulle hit. Hade docl gärna stann...
Sommar än en gång! Känner mig glad och lycklig och full av hopp idag! Det har varit ett tufft år och jag har inte riktigt fått ordning på alla bitar än, men är på god väg.
Hej jag heter Lisa, och jag är en beroende! Ja, så presenterar jag m...
Tror ni den här lilla tjejen lägger sig lycklig ikväll? Första ridturen En bra dag med hundar hästar och kaniner. ...
