★ 399 gram ★

Direktlänk till inlägg 15 februari 2012

Tankar..

Av Lisa - 15 februari 2012 16:48

Tankar.. Ja, nu börjar det nog närma sig. Det börjar brännas. Snart dags för hemfärd. HEM?! Det låter konstigt, det känns konstigt.. 

Jag har inte tänkt förut på hur det kommer att kännas att möta alla människor. Alla mina vänner och släktingar, folk som läst om oss i tidningen.. Folk över huvud taget! De enda människorna jag träffat på tre månader är läkare, sköterskor, mamma, Fredrik och Syrran och hennes familj.. Det är nästan så att jag känner mig nervös! Hur ska jag bete mig? Vad kommer folk att säga? Hur kommer jag att reagera? Kommer folk att se annorlunda på mig efter det här? Mycket har hänt, och mycket har förändrats, men jag tror ändå att jag är samma gamla Lisa, men kanske med en annan syn på vad som är viktigt.. och möjligtvis en aningens mer gråtmild än folk är vana att se mig! Jag har alltid varit en sån som ALDRIG gråter. Inte till filmer, inte när jag blir ledsen.. Nä, typ aldrig. Jag biter ihop..   Nu är det INTE så längre! Jag kan gråta åt vad som helst. Ibland behöver jag bara tänka på något sorgligt, eller något glatt så kommer tårarna. Känns lite annorlunda, men det är inte farligt (som jag alltid har trott)

 De tårar man sväljer är mycket bittrare än dom man fäller.

Tårar är själens språk och känslornas röst.

Tårar är själens sommarregn.

Finns hur många kloka ord sm helst som handlar om tårar. Förr har jag bara tyckt dom varit löjliga, men nu förstår jag!


 
ANNONS
 
Ingen bild

Iing-Britt

15 februari 2012 18:00

Finns en förklaring...DU har blivit MAMMA! Kram

 
Ingen bild

Tina

15 februari 2012 18:39

Hej Lisa! Jag har följt din blogg länge och det känns dags att även jag gör ett avtryck här. Vi är från samma trakter du o jag men jag är äldre så du vet kanske inte vem jag är. Hur som, ni har en fantastiskt söt och viljestark dotter :-) och er dotter har en mamma som är fantastiskt:-) Hoppas det finns stöd runt dig så du känslomässigt får hand om det du upplevt, allt eftersom du behöver det. Ibland stänger man av för att överleva, men det är bra att ta hand om känslorna. Tycker därför att dina tårar är ett sunt tecken.
Bor idag i Umeå så jag har följt dig på ganska nära håll, men ändå på avstånd. Önskar dig och din familj all lycka.
Hälsningar
Tina Wallgren

 
simone

simone

15 februari 2012 19:20

Förstår att du börjar bli nervös att det börjar närma sig hemfärd! Samma dag som jag fick veta att jag skulle få komma hem så blev jag skit nervös, vet inte exakt varför men det var väldigt läskigt tyckte jag. Hade bott på sjukhuset i 3 månader, (2månader uppe på bb med bebis i magen och 1 månad på neo) När jag väl kom hem så började jag gråta stora floder! Man kände att en stor sten lossnade från hjärtat, det var så himla skönt! Har även en dotter som jag knappt inte träffade under tiden på sjukhuset så det var helt fantastiskt att äntligen få träffa henne igen!

Den senaste tiden jag har läst din blogg så har man blivit så glad för alla framsteg hon har tagit. När jag läser din blogg så känner jag både lycka och sorg utav alla motgångar och framsteg ni har gått igenom!

http://simonecarlsson.blogspot.com

 
Mila

Mila

15 februari 2012 20:15

Det är så härligt att läsa om era framsteg! Och Denise växer ju och utvecklas så det knakar, efter varje dip hon gjort så verkar hon komma tillbaka 100 gånger starkare, precis som du =) Det kommer nog vara nyttigt för dig att få komma "hem" det är ju underbart att få vara i hemma miljö! Men tänkte lämna en liten varning även om våra situationer varit väldigt olika och vi har olika vänner. Så vill jag varna om att det finns människor som inte inte förstår och kommer aldrig förstå och de kan finnas bland dem som trodde skulle ha mest förståelse. Så blev det för mig när vår dotter dog i vecka 21+2, men träffade på andra fina människor!

http://milagoss.blogg.se

 
Ingen bild

Carin

15 februari 2012 20:23

Så roligt att se att allt går framåt:-)) Och visst är det fantastiskt att man lär så länge man lever!! Jag är en hopplös lipsill vissa perioder....man får bära tårarna med stolhet...man behöver helt enkelt tömma kroppen ibland. Kram till hela familjen<3

 
Ingen bild

carina felixon

15 februari 2012 21:04

Kära Lisa!!

Jag har följt dig och Er resa, genom bloggen och din mamma Susanne, från helgen när ni åkte in till lassa i Ö-vik. Tror faktiskt vi satt och chattade när hon fick ett samtal om att ni var på väg in....

Då jag själv fött 3 för tidiga barn, v 32, 35 och 30 här i Umeå, kan du inte ana hur varmt, innerligt och hjärtligt jag känt det när jag läst om Er kamp här i bloggen.

Att få följa hur ni, dag för dag, i med och motgång, blivit starkare och tajtare griper tag och gör mig så otroligt berörd av din och Er resa.

Ni kommer aldrig att bli Er lika som innan Denise´s ankomst. Ni är föräldrar nu och ni är en familj! En familj som genomgått ofattbara prövningar och unika dagar. En tid som dom allra flesta av oss utomstende aldrig behöver uppleva....

Era verkliga vänner kommer att välkomna Er hem till Ö-vik igen. Vissa kommer att vara rädda och blyga, men vissa kommer att med öppna armar välkomna Er tillbaka och vara en del av Er vardag, Er kamp och Ert liv framöver.

Fortsätt skriv, fortsätt glädjas och fortsätt att bryta ihop då och då. Då stärks både Du/Ni och även Dina/Era läsare.

Jag kommer med spänning att följa Er resa <3

Kram, Carina

 
Ingen bild

Åsa Stenslökken

15 februari 2012 23:47

Hej, nu är det ett tag sen jag skrev men tro mig jag läser å följer er varje dag både i din blogg, facebook å i mina tankar.
Förstår att det känns konstigt å nervöst att få komma hem men samtidigt också säkert skönt.

Instämmer lite med Mila som skrivit här lite längre upp... nu har tack å lov inte du å jag samma erfarenhet lr jo erfarenhet av förtidigt födda men er är betydligt roligare:-)... men då vi kom var det endel som inte kom fram på stan å hälsade, undvek mig på affären osv osv. De nära vänner (tordde jag) finns inte längre, beror kanske delvis på mig för jag blev nog lite förändrad efter min tid på Barn 4, man får ju en annan syn på livet å hur snabbt allt kan vända å hända. Några vänner väntar fortfarande på att jag ska bryta i hop totalt, visst har jag haft å har mina stunder då det är jobbigare men brutit ihop har jag inte gjort än å har svårt att se att det ska hända, har ju gått 7 år snart. Jag/vi har däremot fått många nya fina vänner, både här istan å familjer från Barn4 tiden.

Jag brukar säga man har många kompisar men få vänner....

Jag har all min släkt i Ö-vik å tro mig om jag ser dig på stan någon av gångerna jag är där så kommer jag att gå fram å säga hej å ge dig en kram (om jag får).
Du är en otroligt stark människa å tårar är inget att "skämas" för se det som en styrka istället att du "törs" visa dina känslor.

Det du har gått igenom å går igenom gör dig starkare vilket kanske inte alla i din omgivning kommer att mäkta med... men skulle tro att du precis som jag å fler med mig som varit i vår situation har fått en annan syn på livet å att det på något vis stärkt oss kanske även gjort oss lite hårdhudade?!

Nu har jag "svamlat" färdigt... tycker det ofta blir sånt svamel då jag skriver, är så mycket jag vill skriva å tycker mest det bara blir enmassa som man inte riktigt förstår å hänger med på... men huvudsaken är ju att du hänger med i det jag skriver:-)

Kram, Åsa
(Hoppas du forsätter skriva i framtiden oxå)

Lisa

16 februari 2012 09:23

Jag förstår precis vad du menar!! Och du får gärna komma och krama om mig om vi möts nån dag!!

 
Sofie - Mamma till två små

Sofie - Mamma till två små

16 februari 2012 12:48

Läser varje dag men är dålig på att kommentera. Så svårt att veta vad man ska skriva liksom...
Beundrar dig så för att du delar med dig om er resa! Är underbart att få följa er. Man gråter och glädjs med er om vartannat!

http://lillgarden.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Lisa - 8 juni 2016 15:54

Ja ibland har man verkligen otur. Har varit frisk länge nu och var inte alls orolig för att börja jobba.. Och så får jag ett bett av något slag.. Som växer och växer och till slut kan ja inte sitta på ena skinkan (där bettet sitter) . Slutade med...

Av Lisa - 5 juni 2016 22:34

            Igår!!! Det var längesedan jag skrattade så fruktansvärt mycket. Dom är ju helt sanslöst roliga mina Småstads-grabbar! Jag bara älskar dom. Det var inte så mkt att fundera på när man hörde att dom skulle hit. Hade docl gärna stann...

Av Lisa - 1 juni 2016 20:36

Sommar än en gång! Känner mig glad och lycklig och full av hopp idag! Det har varit ett tufft år och jag har inte riktigt fått ordning på alla bitar än, men är på god väg.     Hej jag heter Lisa, och jag är en beroende! Ja, så presenterar jag m...

Av Lisa - 19 februari 2016 19:29

Tror ni den här lilla tjejen lägger sig lycklig ikväll? Första ridturen En bra dag med hundar hästar och kaniner. ...

Av Lisa - 17 februari 2016 07:45

Hej på er! Det var längesen jag visade mig här, men nu kikar jag in och bjuder på en låt som jag gjort..  Eller.. texten har min syster skrivit och den handlar om mig. Melodin har jag gjort. och det är jag som står för sång och gitarr     https...


11-11-14 föddes en krigare i vecka 23! Här kan ni läsa om vår Neo-resa och livet som prematurmamma. Jag delar även öppet med mig om hur livet kan se ut ur en missbrukares ögon, och min kamp mot att få den hjälp jag behöver för att bli hel igen!

Instagram

 

 

 

 

        

Mer läsning

Denise,Lova,Mi-Rakel

   

 

 

 

 

 

  

 

 

Prematur Bloggar

Kategorier

399 gram

     

 

Besöksstatistik

Kalender

Ti On To Fr
    1 2 3 4 5
6 7 8 9 10 11 12
13 14 15 16 17 18 19
20 21 22 23 24 25 26
27 28 29
<<< Februari 2012 >>>

SLE bloggar

Min&Syrrans låt


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se