★ 399 gram ★

Direktlänk till inlägg 5 februari 2012

Att leva med ångest..

Av Lisa - 5 februari 2012 09:38

Jag börjar känna starkare och starkare för varje dag att Det är inte meningen att vi ska vara här!! Känslan av att vi faktiskt en dag ska få komma hem med Denise växer litegrann varje dag som hon mår bra. Men den kan slitas ifrån mig lika snabbt igen. Det har jag fått känna på mer än en gång.

Allt känns så tungt just nu. Känner nästan ett motstånd att gå upp på avdelningen.. Är rädd att jag ska få höra något negativt, samtidigt som jag inte riktigt vet vad jag ska göra om det visar sig att allt fortfarande är lika bra som det var igår.. Ska jag bara sitta bredvid henne? Ska jag plocka upp henne ur sängen? Vad ska jag göra? Jag vet aldrig riktigt hur jag ska bete mig.. Har dom där hemska ångestkänslorna i kroppen, så jag vill inte göra något som innebär att jag inte skulle kunna springa ut ur rummet på några sekunder om det skulle behövas.. Ååå om man kunde slippa dom känslorna i alla fall!!  Om jag tar av henne CPAPen och hon ska träna på att andas själv, vad händer då om jag får panikångest och måste springa ut?? Tänk om det inte finns någon som kan vakta henne medans jag flyr för en stund! Sånna konstiga tankar går genom mitt huvud hela tiden, i många situationer! Flykt känslor, klaustrofobi, panikångest.. Jag har haft det här problemet i många år, men inte så här. Det har blivit 100 gånger värre sedan allt det här hände och jag kommer att måsta ta itu med det förr eller senare. Även om jag är ganska bra på att dölja mitt problem så lever jag ständigt med det, och det styr en stor del av mitt liv. 

Ingen ska behöva ha det så!!

 
ANNONS
 
Ingen bild

Maria

5 februari 2012 10:12

Personal finns ALLTID på sal och låter inte din lilla flicka ligga och tjippa efter andan om du flyr - jag kan garantera det! Är det nåt du kan berätta för nån personal på salen om du känner att det kanske inte "funkar" just idag så de vet att du kanske försvinner plötsligt...? Du behöver ju inte basunera ut det utan ta det med den sköterska som är ansvarig för Denise. Fast jag tror ju inte du behöver göra det ens.. Personalen kommer att göra sitt jobb ändå. ;) Bättre fly och komma tillbaka starkare än att pressa dej till det yttersta och tappa energin som du behöver till annat. Skönt att lill-Lisa fortsätter i rätt riktning och att det nu får fortsätta så!

 
Ingen bild

Linda

5 februari 2012 10:29

Förstår dina känslor. Känslorna kommer i fatt en titt som tätt.
Kan inte din sambo byta av dig en stund så du kan få byta miljö nåt dygn. Skit jobbigt att åka ifrån men man hinner ladda sina batterier! Man kan bli tokig för mindre..... Sjukhus miljö är inte uppiggande direkt. O så denna oro på det :(!
Och även om det inte känns så, så kommer ni komma hem en dag! Det är att man inte hade något tidsperspektiv att relatera till som jag tyckte var ap jobbigt!
Styrekramar till dig!
// Linda

 
Ingen bild

Ulrika

5 februari 2012 11:59

Jag känner igen mig i allt du skriver. Visst känner man sig otillräcklig, mår dåligt om man är på sjukhuset och mår dåligt när man inte är där... tacksam för att personalen finns men så urless på att behöva personal över huvud taget för att ta hand om sitt eget barn... Men det går inte att göra det bättre än vad du gör! Det går tyvärr inte att må bättre heller under sådana omständigheter! Jag tycker att du hittar en bra balans mellan ångesten och lyckan över din dotter! Bryt ihop och gå vidare... du kommer kämpa med känslorna från den här upplevelsen läääääänge, men det blir lättare och lättare ju större din lilla docka blir.

 
Aspiga Celine

Aspiga Celine

5 februari 2012 12:08

Jag känner igen mig lite i de känslorna du beskriver. Jag kände så ibland jag med då jänta låg på neonatalavdelningen. Jag tycker du skall försöka prata med personalen om hur du känner. De brukar kunna vara väldigt förstående och då kan de säkdert fixa så någon kan vara backup om du känner att du behöver.

I övrigt behöver du inte alltid göra så mycket, det är det lilla som räknas. ;-) Jag satt ofta bara bredvid min jänta och pratade lite med henne och smekte henne, höll i handen och sådant. =)

http://phantazia.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Lisa - 8 juni 2016 15:54

Ja ibland har man verkligen otur. Har varit frisk länge nu och var inte alls orolig för att börja jobba.. Och så får jag ett bett av något slag.. Som växer och växer och till slut kan ja inte sitta på ena skinkan (där bettet sitter) . Slutade med...

Av Lisa - 5 juni 2016 22:34

            Igår!!! Det var längesedan jag skrattade så fruktansvärt mycket. Dom är ju helt sanslöst roliga mina Småstads-grabbar! Jag bara älskar dom. Det var inte så mkt att fundera på när man hörde att dom skulle hit. Hade docl gärna stann...

Av Lisa - 1 juni 2016 20:36

Sommar än en gång! Känner mig glad och lycklig och full av hopp idag! Det har varit ett tufft år och jag har inte riktigt fått ordning på alla bitar än, men är på god väg.     Hej jag heter Lisa, och jag är en beroende! Ja, så presenterar jag m...

Av Lisa - 19 februari 2016 19:29

Tror ni den här lilla tjejen lägger sig lycklig ikväll? Första ridturen En bra dag med hundar hästar och kaniner. ...

Av Lisa - 17 februari 2016 07:45

Hej på er! Det var längesen jag visade mig här, men nu kikar jag in och bjuder på en låt som jag gjort..  Eller.. texten har min syster skrivit och den handlar om mig. Melodin har jag gjort. och det är jag som står för sång och gitarr     https...


11-11-14 föddes en krigare i vecka 23! Här kan ni läsa om vår Neo-resa och livet som prematurmamma. Jag delar även öppet med mig om hur livet kan se ut ur en missbrukares ögon, och min kamp mot att få den hjälp jag behöver för att bli hel igen!

Instagram

 

 

 

 

        

Mer läsning

Denise,Lova,Mi-Rakel

   

 

 

 

 

 

  

 

 

Prematur Bloggar

Kategorier

399 gram

     

 

Besöksstatistik

Kalender

Ti On To Fr
    1 2 3 4 5
6 7 8 9 10 11 12
13 14 15 16 17 18 19
20 21 22 23 24 25 26
27 28 29
<<< Februari 2012 >>>

SLE bloggar

Min&Syrrans låt


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se