Carin

4 februari 2012 21:17

Ni är en sån fin liten stark familj, ger mig tusan på att ni klarar allt:-) Alla mina tankar till hela lilla familjen<3

Lina

4 februari 2012 21:24

Hej. Vilken liten kämpe ni har! Jag har tittat runt lite hos dig efter att jag sett ditt avtryck inne hos mig. Ärligt talat så orkar jag inte titta igenom allt som hänt er och Denise. Det känns för bekant och för nära med neo-tiden just nu. Jag vet ju så väl vad ni går igenom, även om min Signe var en bamse jämfört med Denise med sin födelsevikt på ett helt kilo i vecka 26. :-) Likheten mellan de två tjejerna verkar däremot ligga i att de är fighters in i märgen. Tiden på neo är ett helvete. Så är det. Man får bara stå ut och göra det bästa av det. Men jag hoppas att du i min blogg kan hitta ett "efter" som kan ge dig lite bränsle att orka. Det blir bra. Det blir det. Vår Signe är liten men naggande god, frisk och fin och vår familj mår bra. Dit kommer ni också att komma. Ni kommer att kasta CPAP:en, näsgrimman, syrhastuben, sonden, kuvösen, värmemadrassen och bröstpumpen (och all sjukvårdpersonal som man älskar och hatar på en gång) åt skogen och åka hem som en hel och stark familj. Promise!

Emilia

4 februari 2012 22:05

Hej
Mitt namn är Emilia Karlsson. Jag har tidigare samarbetat med reumatikerförbundet vid skapandet av bilagan Emilia inom ämnet SLE. Med den ville jag dela med mig av mina erfarenheter av SLE när den lilla mängd fakta som fanns bara var skrämmande. Det blev en bilaga där all fakta var verklighet, alla symtom upplevda och ordet SLE en vardag!

Livet ser inte likadant ut för någon av oss och vi måste var och en göra det bästa efter våra egna förutsättningar. Det gäller bara att våga testa sig fram, att vara sjuk leder mig ofta in på nya vägar som jag aldrig annars kulle ha valt. När jag accepterar sjukdomen och följer mitt hjärta upplever jag personlig utveckling varje dag!

Jag ska nu i samarbete med reumatiker förbundet börja blogga om SLE : Livet kan inte alltid vara en dans på rosor, alla har vi dåliga dagar och det är dessa som gör dom bra dagarna så bra!

Så du är välkommen att läsa, kommentera, diskutera hur det är att LEVA med SLE!
Allt gott!

http://ungreumatiker.wordpress.com/

Lisa

4 februari 2012 22:35

Har suttit och sträckläst din blogg, med både glädje och tårar.
OJ OJ OJ vilka föräldrar ni är.
Så kommer jag till sista inlägget, kort på sötisen oh vilken pussmun.Det andra kortet lyser det KÄRLEK om.Kramar till er!

hanna

4 februari 2012 23:34

oj oj, jag tror jag hade hjärtat i halsgropen när jag gick in och läste "inga ord" och ett så fint första kort. Tänkte någonstans att det hänt något värre nu.. fasen, jag följer denna lilla varelse med spänning, önskar henne allt gott i livet!

Sofie - Mamma till två små

5 februari 2012 11:33

Vilka underbara bilder!
Man riktigt ser kärleken mellan er på sista kortet! Underbar!

Aspiga Celine

5 februari 2012 13:02

Så fina... sondmatas hon? Jänta hade likadan slang in i näsan som tejpades fast.

Trees gravid i london

5 februari 2012 18:50

Vilken liten kämpe!! All lyckönskningar och kärlek till er alla 3. Gillade Linas kommentar lite längre upp, det kommer bli så bra så :) Det tror jag på!