Betty

30 januari 2012 18:01

Hej lilla Denise och lilla Denises mamma och pappa! Jag tänkte berätta om min lillasyster som föddes i vecka 27 för snart 30 år sedan. På den tiden kunde man mycket mindre om barn som föddes förtidigt och hon fick kämpa för att klara sig. Idag är hon en av de starkaste, smartaste, envisaste och finaste människor som finns. Genom hela sin uppväxt har hon vart med i studier och undersökningar så att man ska lära sig mer om förtidigt födda barn, förhoppningsvis drar du nytta av det idag Denise. Stort lycka till i livet och hemma hos oss hålls alla tummarna för dig!

elina

30 januari 2012 18:04

Oj. Så tidig hon var. Vilken liten groda. Hon kommer växa till sig och bli stor och stark! :)
Styrkekramar!

Elin

30 januari 2012 18:12

att svänga så fram och tillbaka mellan hopp och förtvivlan gör att man blir trött, så att du är låg emellan åt är fullt förståeligt att hela tiden inte kunna glädjas fullt pga vad som kan hända ens lilla underverk måste ta otroligt på psyket. Tänker på er!

Veronica Hedenmark

30 januari 2012 18:25

Hej !
Jag heter Veronica Hedenmark o bor i Umeå.
Jag vet en mycket bra tandläkare, om man har skräck.
Kontakta city tandläkaren

E-post:
info@citytdl.se

Telefon: 090-771810
V
Fax: 090-770102

Adress:
Kungsgatan 67
903 26 Umeå

Det går buss till centrum, ligger mitt i stan.
Min webbsida är Veronica.se

Lycka till ! För varje dag, ett steg närmare hemgång.
Varma kramar Veronica

Anna

30 januari 2012 18:31

Oj, var hon så liten när hon kom!? Har inte hunnit läsa så långt bak i tiden att jag uppfattat det. Tur att hon är tjej, de säger att tjejerna klarar sig bäst:) Hon verkar ju också vara ett bevis på att det stämmer att tjejer klarar sig väldigt bra även om de föds mycket för tidigt och har låg födelsevikt.
Det är jobbigt när de måste stickas många gånger innan det fixar sig, men tur att det ordnade sig till sist och hoppas den håller nu så hon slipper fler stick!
Jag förstår att du känner dig låg ibland, som du skriver så vore det ju mer konstigt om du inte kände så någon gång! Kämpa på! Det här fixar ni! Från vecka 34 brukar de säga att det som regel blir lugnare med infektioner och sån skit!
Kram!

Lisa - mamma till Knut & gravid med nr 2

30 januari 2012 20:23

Hej!
Hittade hit av en ren slump. Har försökt läsa bakåt i tiden och jag måste säga att ni alla tre är verkliga kämpar! Jag vet att ni är i trygga händer där nere på Umeå Universitetssjukhus. Gick min sköterskeutbildning nere i Umeå och hade praktik på sjukhuset och dom är verkligen i världsklass! Men det kanske ni redan har märkt :)

Jag är gravid i v 22 + 0 idag och jag kan inte ens tänka mig att föda om en vecka... jag hoppas att min bäbis vill hålla sig inne längre!

Jag kommer att fortsätta följa er :) synd bara att jag inte hittat er tidigare, det är så himla mkt att läsa bakåt i tiden! Men ack så intressant :) lycka till och hemskt många styrkekramar till er!! :D

Anna

30 januari 2012 21:09

Hoppas hon tillfrisknar snart och ni får komma hem med eran lilla skrutt. Jag föddes själv ca 3 månader för tidigt och hängde mellan liv och död allt för ofta. Tack så mycket för denna härliga blogg då jag kan få lite insikt över hur mina föräldrar kände sig när jag föddes.

Lycka till !

Therese

30 januari 2012 21:31

Följer er dag för dag, även om jag inte alltid skriver nåt. Fint att se hur hon växer. :)
Hoppas du hinner få lite vila mellan varven, glöm inte att ta hand om dig själv också!

SjungandeMamman

30 januari 2012 21:33

Låga dagar måste finnas annars blir livet ett rakt streck! Nä hellre ska se ut som en levande EKG-sträcka :) Lycka till hos tandis och ni finns i mina tankar.

Hanna

30 januari 2012 21:46

Hej Lisa! Följer din blogg och er lilla beundransvärda kämpe! Jobbar som tandläkare, men tyvärr inte i Umeå och kan därför inte hjälpa dig med tanden. Däremot har jag (hoppas det var ok!)skrivit på min sida på facebook att du behöver hjälp med tanden. Förhoppningsvis finns det nån snäll tandläkare i Umeå som kan hjälpa dig, du behöver ett bekymmer mindre och bara koncentrera dig på Denise!Kämpa på!
Kram Hanna

Ulrika

30 januari 2012 21:52

Lilla fina tjejen!!! Kämpa på, snart e ni hemma, Denise har bestämt sig för att hon vill leva! <3 Styrkekramar från Noras (26+4, men bara 510g) mamma

Mamma till 2

30 januari 2012 22:47

En hemsk upplevelse, jag kan inte tänka mig vad ni går igenom. jag födde mina två barn 1 vecka för tidigt och ändå vägde den första 4075g o den andra 4175g. 52cm långa. Hon är en survivor!! Hon är stark! Och ni är stark o överför massa kärlek o energi som gör att hon kämpar vidare! Fortsätt blogga om det, en slags bearbetning att få rensa hjärnan.. Skriv en bok till lillan också som hon kan läsa när hon blir äldre med kort o bandet runt armen m.m
Läser om er o skickar styrkekramar!!!!
vad väger hon nu o hur lång är hon?

Marie

31 januari 2012 11:33

Du kan alltid ringa runt och kolla om det finns någon privat tandläkare som vill ta emot dig som patient och har tider snabbt utan att det blir en akut-tid. Vi gör så där jag jobbar om vi tex har fått sen avbokning. Nu är jag tyvärr i Malmö, men det borde fungera på samma sätt överallt!

Vilken söt liten tjej ni har! Hoppas att hon klarar sig från infektioner i fortsättningen!

Theresé

31 januari 2012 15:52

Hej.. och gud vilken söt liten skatt ni har fått! Åh vilken otrolig kämpe som klarat dessa veckor och börjat tillfriskna! Det är rörande att läsa eran resa! Själv föddes jag i vecka 30 för 25 år sen, och måste säga att dom redan då var experter på så små barn! Jag är själv gravid i vecka 28 och hoppas på att allt ska gå vägen... Lycka till med allt! kramar från ett kallt Luleå...