Malin K

29 januari 2012 10:20

ÅÅHH!! Så roligt att läsa! Det är ju absolut goda nyheter. Nu hoppas vi att det vänt o att hon får vara frisk o växa o bli stor o stark.
När man känner efter riktigt ordentligt kan man känna både det ena o det andra så försök du låta bli om det är möjligt. O anklaga inte dig själv. Naturligtvis skulle du inte smitta ner henne med mening! Som du skriver mår ingen bättre av tankar där du lägger skuld på dig själv så undvik det så långt det är möjligt. När vi gick igenom liknande scenario m vår S fick jag tipset av en kurator att rita upp fyra rutor på ett papper. I den ena skulle jag skriva "Saker jag kan påverka", i den andra "Saker jag inte kan påverka", tredje "Viktigt" o "Oviktigt". Det som står i saker du inte kan påverka, o oviktigt är så vansinnigt onödigt att lägga massa energi på (men tyvärr oftast där den hamnar) o det hjälpte mig väldigt mkt att ha det i bakhuvudet.
Stor kram!

Josefine-mamma till prematurkille

29 januari 2012 10:26

Ååå va underbart att läsa!! Då är det på väg åt rätt håll:)
Ja min lilla vart förkyld när vi va inlagda, fick näsdroppar mär vi tyckte han behövde det:) ett till barn på avd. va också det o på det barnet fick dom suga snor.
Gick över ganska snabbt på min prins.

O du, det e INTE ditt fel!

Hoppas ni får en ok dag med lägre o lägee crp:)

Kram

Lotta

29 januari 2012 10:40

*phew* En flicka som mår lite lite bättre :)
Det är klart att det inte är ditt fel om hon är förkyld. Det rör sig mycket folk i lokalerna och även om hon ligger skyddad så finns det ändå kryphål mot baciller och annat dumt.

Du får tänka som så istället, att om hon "bara" har en förkylning så är det då inte tarmen som är orsaken den här gången.

Grattis på 34-veckorsdagen Denise :)

Malin b

29 januari 2012 10:47

Visst kan dom bli förkylda dom små.
Så glad för er skull att cup är på väg neråt :)

Elisabet

29 januari 2012 11:21

Så skönt att hon verkara vara på väg tillbaks nu. Kan inte förställa mig vilken känslomässig berg- och dalbana ni måste gå igenom. Ni är fantastiska som klarar detta så bra! Kramar!!

Ronja

29 januari 2012 11:40

Jaaa, nu blir hon frisk, skruttan! Upp, upp, upp, kämpa på.

Skjut bort alla anklagande tankar. Du kan inte skydda henne från allt, varken nu eller om 3, 12, 17 år... Mammaoron kommer nog inte försvinna, men självanklagelser får du försöka skjuta ifrån dig! INGENTING är ditt fel!

Kramar

Linda

29 januari 2012 11:43

Åh vad skönt att höra! :) Blev så orolig när jag gick in och läste igår.
Måste säga att jag tycker att Denise är så lik sin mor! :)

Malin

29 januari 2012 12:02

Vad glad jag blev av det här inlägget! Håller tummar och tår för er och hoppas att ni får komma hem med er lilla flicka. Kram

Sofia (mamma till Emil)

29 januari 2012 12:18

Åh så härligt att komma in o läsa så underbara nyheter!!! Har suttit och varit så ledsen och orolig.. Nu ska det väl ändå gå åt rätt håll!!! Heja Denise =)

Katarina

29 januari 2012 12:20

Blir så glad över att läsa detta!:) Kram!

Rebecca

29 januari 2012 13:02

Va skönt att det går åt rätt håll igen!

Förstår att du är orolig för att du ska ha dragit med dig något så hon har blivit sjuk, men du kan inte skydda henne från allt. Vi var fruktansvärtn nojiga från början och ville väl helst skydda henne från världen genom att låsa in henne i lägenheten och inte släppa in någon. Men det går ju inte ;) Dom måste ju utsättas för "lite skit" också, för det är så dom tränar imunförsvaret. Även om jag förstår att ni helst ser att hon är större och starkare när hon får vanliga barnsjukdomar så är ni på rätt ställe nu, ni fixar det här också!

Linda - Hugos mamma ❤

29 januari 2012 13:24

Vilken liten kämpe ni har! :)

Sofie - Mamma till två små

29 januari 2012 14:16

Vad skönt att läsa om små små framsteg...

Frida

29 januari 2012 21:13

Hittade hit efter artikeln i VK. Vill skicka er all styrka och en massa kramar. Jag kan inte för mitt liv förstå vad ni går igenom.. jag tyckte det var tufft när vår kille föddes i v.34 Ska fortsätta att följa er!