★ 399 gram ★

Alla inlägg den 26 januari 2012

Av Lisa - 26 januari 2012 23:15

Avslutar en tuff dag med en tuff händelse! Har nog aldrig blivit så rädd i hela mitt liv! Det svartnade lite för ögonen!


Jag gick på affären och handlade. Jag var ju bara borta i 40 minuter, max. Kom tillbaka och gick upp på avdelningen. In genom första dörrarna, och när jag precis ska gå in genom dörrarna till IVA så höra jag ett larm! Ett akutlarm. Jag tittar upp och ser M:3 blinka illrött. M:3, det är våran vårdplats. Det är min Denise som ligger där! Jag ser hur det springer personal från alla andra salar in till M salen och jag springer efter. Kommer in och ser min dotter ligga alldeles livlös och grå. Sköterskorna står och försöker få igång henne och hand ventilerar henne.

Jag blev så rädd så jag höll på att svimma, kände hur jag försvann bort en stund. Precis när jag kom fram till henne så började hon andas igen, saturationen och pulsen steg till det  normala och jag brast ut i gråt!

Egentligen hade jag velat sitta där uppe hela natten, men jag litar på att sköterskorna håller henne vid liv tills jag kommer tillbaka imorgon bitti.. Hur skulle jag överleva om jag förlorade Denise? Det skulle inte gå! Nu har jag varit mamma i över två månader. Det kan ju inte sluta här! Så här! Många tankar hinner passera i min skalle, men nu ska jag försöka stänga av och lägga mig och sova och hoppas på att morgondagen blir en lite lättare dag att ta sig igenom än vad den här dagen har varit!

Av Lisa - 26 januari 2012 21:02

Så här butter kan jag se ut när mamma ska hålla på å tvätta och väga mig fastän jag är sjukling! Men mamma blev nöjd för nu väger jag 1170 gram! Och jag skrek lite när hon la mig på vågen, det tyckte hon också var bra! Men jag vill helst bara sova!!

Av Lisa - 26 januari 2012 16:51

Min lilla plutt! Hon kämpar så hårt, hon är så duktig! Hon känns faktiskt lite stabilare nu på eftermiddagen. Jag har suttit hos henne en bra stund och syresättningen var uppe på 97-100 utan syrgas mesta delen av tiden.  Hon gjorde bara några små dippar när jag matade henne, men hon hämtade sig snabbt igen!

Det har varit en tuff dag för Denise. Många stick och hon har inte fått vara ifred mycket. Men det är ju för hennes eget bästa.. Jag kände en stund att det blev lite för mycket med allt, så jag gick iväg till gymmet och sprang bort lite av alla känslor. Konstigt det där, att allt känns liiiite lättare och jag känner mig aningen starkare när jag fått plåga mig själv och svettats lite.

Som jag skrev förut så blev jag intervjuad av tidningen VK idag, så ni som läser VK kan hålla utkik efter oss imorgon, eller på Lördag. 

En trött och tagen liten Denise!  


Av Lisa - 26 januari 2012 11:49

Så var karusellen igång igen.. Märkte ju igårkväll att hon var lite mer svajig än hon varit de senaste dagarna.. Och inatt hade det blivit värre, så det togs nya prover och det visade sig att CRP stigit.. Så nu håller dom på att sätta en nål för att ge antibiotika, och det ska tas en blododling.. Igen.. Tredje gången gillt nu! 

Jag blir helt matt!!! Och jag har suttit här nere i köket på en intervju med Västerbottens Kuriren, lyckligt ovetandes om allt.. Eller, nja.. Jag hade faktiskt mina misstankar.. Kände liksom att det inte var riktigt riktigt bra.. 

Jag hade en känsla av att jag inte skulle ta upp reportrarna på avdelningen för att fotografera. Jag vet inte varför, men jag bara fick den känslan, och jag höll fast vid den. Så jag nekade och nu vet jag ju varför! Min lilla älskade dotter är ju sjuk och trött och det är full rulle med läkare och provtagningar.. Så det hade inte alls passat bra att bli fotograferad just idag..  

Gode gud låt det vara något snabbt övergående!! Låt det vara något som antibiotikan biter på DIREKT, nånting "enkelt". Låt henne slippa respiratorn, och ge mig styrka att inte falla ihop!!

Flytten känns just nu några steg längre bort..

Av Lisa - 26 januari 2012 08:09

Usch och fy vilka hemska mardrömmar jag haft inatt! Är så glad och tacksam att den första och allra mest kritiskt tiden är förbi. Tiden då man inte vågade känna en gnutta hopp. Tiden då det alltid stod läkare, sköterskor, röntgenpersonal eller ultraljudsapparater runt Denises kuvös. Tiden då jag inte kunde hålla hennes lilla hand utan att hjärtat brast i tusen bitar. Jag kommer alltid att se tillbaka på den tiden med en stor sorg i hjärtat. Samtidigt kan jag se tillbaka och se att jag faktiskt höll ihop! Jag var där, jag fanns hos henne även fast det var så fruktansvärt jobbigt så att jag knappt stod ut! Det är något jag kan vara stolt över och tänka på dom dagar jag känner mig svag! 

Igår när jag kom tillbaka från Övik så var min syster och min tremänning här hos Denise. Dom hade tvättat henne och vägt henne och satt och gav henne mat när jag kom! mina första "barnvakter" :)

Jag matade henne runt tio och tog av henne CPAPen och gick omkring och bar på henne i en timme ungefär. Hon klarade sig fint, bortsett från några små dippar.. Dippar som fortfarande är lika skrämmande som dom var dag ett! Syresättningen sjunker och hon ändrar färg.. Blir liksom lite gråblek, men hon hämtar sig alltid. Ibland får man kittla henne lite, nypa henne i handen eller foten för att liksom påminna henne. "hallå, du ska andas"!


Nu ska jag upp och ta blodprov. Lyckades ju ta två misslyckade prover igår, så vi gör ett nytt försök idag!


11-11-14 föddes en krigare i vecka 23! Här kan ni läsa om vår Neo-resa och livet som prematurmamma. Jag delar även öppet med mig om hur livet kan se ut ur en missbrukares ögon, och min kamp mot att få den hjälp jag behöver för att bli hel igen!

Instagram

 

 

 

 

        

Mer läsning

Denise,Lova,Mi-Rakel

   

 

 

 

 

 

  

 

 

Prematur Bloggar

Kategorier

399 gram

     

 

Besöksstatistik

Kalender

Ti On To Fr
            1
2 3 4 5 6 7 8
9 10 11 12 13 14 15
16 17 18 19 20 21 22
23 24 25 26 27 28 29
30 31
<<< Januari 2012 >>>

SLE bloggar

Min&Syrrans låt


Skapa flashcards