Jag hörde ju om den här dokumentären på svt om barn födda i vecka 23.. Hörde även att man skulle bli upprörd och att det faktiskt inte var så mycket att se.. Men jag var ju tvungen att kolla! Efter att ha tittat i cirka en halvtimme så kan jag bara konstatera att jag är lyckligt lottad som bor i Sverige! 

Hur kan man lägga ansvaret på föräldrarna på det viset som dom gjorde? Helt sjukt ju! Tänk om en läkare skulle säga till mig att dom inte vill göra något som kan göra ont på Denise, därför kan dom inte rädda henne.. Så var det ju! Helt sjukt! Och när dom sa till dom stackars föräldrarna:  "Vi har tagit ett prov som visar att ert barn inte kommer att överleva!" Vadå för prov??  Har då aldrig hört talas om att man kan avläsa via ett enda blodprov om barnet kommer att överleva eller inte.. Väääldigt märkligt! Men, dom vill inte satsa helhjärtat på neonatalvården och då förstår man ju att dom få barn som överlever kanske inte får så bra liv som dom skulle kunna fått ifall dom hade vårdats här i Sverige t ex..

Intensivvård för dom verkar bara innebära respiratorvård.. Inget annat. Nä, det där var verkligen inget roligt program. 

Jag har inte tappat en gnutta av det hopp jag har för min lilla Denise! Ja vet att hon har goda chanser till ett helt normalt liv och då har det varit värt varenda minut här på sjukhuset, varenda nålstick, varenda injektion, varenda jobbig underskökning! ALLT ! Det kommer hon också att tycka när hon blir äldre! Men först och främst ska vi ta oss igenom den här dagen.. Sedan kommer morgondagen..och dagen efter den.. En dag i taget!

 

Gill

15 januari 2012 20:37

Tyckte den var riktigt hemsk. Så tråkig inställning och så synd om föräldrarna som fick svaret att deras bebis inte gick att rädda. Nä tur att vi bor i Sverige där de satsar på våra små gooingar. Får rysningar bara jag tänker på dokumentären.... Många styrke kramar till er och er lille tös

http://anglatofflor.blogspot.com

 

Ronja

15 januari 2012 21:09

Den dokumentären fick mig att hitta hit. Den skrämde mig, eftersom jag själv planerar att skaffa barn snart. Det är skönt att höra att oddsen för 23-veckorsbarnen är bättre i sverige, och när man ser er lilla flicka så blir det så självklart att det är värt alla resurser för att få dessa barn att växa upp och få ett bra liv!

 

Helena

15 januari 2012 21:12

Såg oxå den jag blev arg...Tur man bor i Sverige tänkte jag....Så roligt att Denise repar sig så bra tycker jag.Kram

 

Sofie - Mamma till två små

15 januari 2012 21:36

Det är rätt, en dag i taget... Läste om en liten kille på Fb som var född i vecka 23+2 och han är idag en liten grabb på 9 månader.

http://lillgarden.blogg.se

 

Nenne

15 januari 2012 23:00

Har läst hela din blogg nu från början av Denise. Jag har själv en prematur flicka men hon kom i v 28 + 1. Men hon fick också en tuff start på livet med infektioner, svullen mage, syrgasbehov som gick upp å ner men ingen som hittar någon förklaring på varför. Nu har vi varit hemma sen mitten på Augusti. Men hon behöver fortfarande syrgas när hon sover. Så vi har syrgas hemma. Så jag förstår precis din oro, tankar och hur livet verkligen är upp och ner under tiden på neo. Med dagar som är bra och andra där man bara gråter för minsta lilla.
Sen förlorade vi en liten kille i v 19+3 i september 2010. Så jag har lärt mig att man verkligen ska leva i nuet för man vet aldrig vad som kommer att hända. Har skrivit om våra livsöden på min blogg.

Hoppas nu att allt blir bra med Denise efter operationen.
Många styrkekramar// Nenne

http://nennelies.blogg.se

 

Sandra

16 januari 2012 12:42

Hej!
Jag har precis startat en blogg om min graviditet, kolla gärna in den. Just nu är den lösenordsskyddad då jag inte har gått ut med det till min familj än.
Användarnamn: mammalundberg
Lösenord: gravid

http://mammalundberg.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja ibland har man verkligen otur. Har varit frisk länge nu och var inte alls orolig för att börja jobba.. Och så får jag ett bett av något slag.. Som växer och växer och till slut kan ja inte sitta på ena skinkan (där bettet sitter) . Slutade med...

            Igår!!! Det var längesedan jag skrattade så fruktansvärt mycket. Dom är ju helt sanslöst roliga mina Småstads-grabbar! Jag bara älskar dom. Det var inte så mkt att fundera på när man hörde att dom skulle hit. Hade docl gärna stann...

Sommar än en gång! Känner mig glad och lycklig och full av hopp idag! Det har varit ett tufft år och jag har inte riktigt fått ordning på alla bitar än, men är på god väg.     Hej jag heter Lisa, och jag är en beroende! Ja, så presenterar jag m...

Tror ni den här lilla tjejen lägger sig lycklig ikväll? Första ridturen En bra dag med hundar hästar och kaniner. ...

Hej på er! Det var längesen jag visade mig här, men nu kikar jag in och bjuder på en låt som jag gjort..  Eller.. texten har min syster skrivit och den handlar om mig. Melodin har jag gjort. och det är jag som står för sång och gitarr     https...