Så var ännu en dag till ända.. Vi tog oss igenom den här dagen också.  Det känns ungefär som precis i början.. Jag kan liksom inte sitta där uppe så långa stunder.. Det känns psykiskt jobbigt att se henne så som hon är nu, samtidigt som jag vet att det är det bästa för henne om hon ska kunna återhämta sig!

Dom fick byta ut morfindroppet mot Fentanyl.. Jag fattar inte hur hon ändå kan vara smått vaken till och från. Hon smaskar på nappen och sprattlar med ben och armar. Men nu, sista svängen jag var upp så var hon faktiskt MYCKET mer stillsam än hon varit på hela dagen.. Skönt för henne, men tungt att se. 

Hon är sååååå lättstörd så man fattar det knappt. Minsta lilla ljud så sprätter hon till och sen sjunker hon i syresättning.. Men så länge det är tyst och lugnt och hon får vara helt ifred så funkar det bra! Några dagar till så kanske hon kan få vakna till lite!!

Nu ska jag SOVA!! Blir ju trött på ett helt annat vis när man har tränat, dessutom så blir jag mer hungrig... Hungern hade jag gärna sluppit.  Jag ska ju bli fit for fight nu ju! En stor, stark och frisk mamma! Nu har jag bokat Body Pump pass imorgon 11.15 så håll tummarna för mig! Haha, kommer känna mig som en färsking, och gå som Zeb Macahan i en vecka.. Men det kan det va värt!  Vill man vara fin, får man lida pin!

Puss & Gonatt

jag och min lilla Mini för två år sen!!   

Tung dag... ÅÅÅ, kan inte allt bara bli bra? Kan man inte få känna lugnet i kroppen och slippa ångest och oro EN enda dag?  Behöver verkligen ladda batterierna!

Orkade inte vänta på  att klockan skulle bli fyra så jag sket i Body Pumpen och gick iväg och tränade inne i gymmet istället.. Skönt, men det känns ju som att nånting hemskt ska hända så fort jag lämnar sjukhuset, så jag kunde inte släppa blicken från telefonen och var nog bara kvar där i 35-40 minuter innan jag kände mig tvungen att gå tillbaka.. Och när jag nästan är framme vid sjukhuset så ringer telefonen. Dolt nummer! Det var längesen jag blev så jäkla rädd! Jag tappade nästan telefonen, hjärtat hoppade sjutton extraslag och jag stod stel som en pinne, fastfrusen i marken. Nu dör hon, nu får jag gå upp och säga farväl till min lilla dotter! I luren hör jag:

"Hej, det här är Sofia, sjuksköterska.... På AK mottagninen!  

Det kändes som om luften gick ur mig och jag tror aldrig jag blivit så glad över att få ett samtal om att jag måste gå upp och ta ett nytt blodprov för det jag tog tidigare idag blev "misslyckat"!  Katastroftankar är bara förnamnet!

Idag fick Denise ännu en skyddsängel! Tack Elenore! Nu har hon två "Änglanallar" ur den kollektionen.. (Nu har jag glömt namnet på dom) Varje nalle har ett eget namn och ett speciellt budskap som man kan läsa i ett litet häfte bak på ryggen! Jag älskar dom!

Längtar tills jag får se dig så här igen min lilla stjärna!!

Fick en kommentar från "Marina".. En text som jag bara älskade, som hon hade fått på ett halsband: 

Min lilla krigare, min stora kärlek!  (hur låter det på latin??? marina!)  

Idag är Denise 31 veckor och 3 dagar.. Hon har inte blivit vägd på en vecka nu, men sist vägde hon 915 gram.

Jag har fått ett sånt fint inlägg av en vän i hennes blogg.. Kika in HÄR och läs! 

Idag är en sån dag då jag sitter och planerar begravning i mitt huvud.. Hoppet ligger på NOLL och jag vågar inte tänka ens en minut framåt! Men jag har tagit mig igenom många sånna dagar, så nog ska jag fixa den här dagen också!

Lillan har haft en jobbig natt! Hon är så vaken. Det ska hon inte vara! Det blir liksom att hon kämpar emot respiratorn, sjunker i syresättning och mår allmänt dåligt! Hon har ju ont!!! Så nu har dom ökat morfinet lite och så får hon catapresan hela tiden, men hon är ändå vaken! Hon får även en blodtransfusion för hon var blek och hade lågt Hb. Känner bara att, visst.. det är bra att hon är stark.. Men det bästa för henne just nu är att sova, vila, återhämta sig och ha lugn och ro, så jag önskar att hon bara kunde ligga och blunda och sova!! 

Inatt när hon fick sin inhalation så sjönk hon så mycket i syresättningen så dom fick lov att handventilera henne! TUR att jag inte var där då, jag hade ju svimmat!

Nu tar jag med mig en kaffe och en meal-bar och sätter mig där uppe hos henne!! Hon är ensam på salen nu för att det ska vara så lugnt som möjligt! Men vissa glömmer bort sig och pratar alldeles för högt och Denise blir oroligare än hon skulle behöva vara..

God Morgon! Har sovit som en liten bebis inatt. Vas sååååå trött igårkväll efter den där fruktansvärt hemska dagen! Jag skulle nästan kunna säga att det är den värsta dagen hittills.. Om jag inte räknar med första dagarna då även jag var super sjuk!

Det är många som frågar om Denise kommer att ha påse på magen hela livet. Svaret på den frågan är NEJ! Tack och lov! När hon väger ca 3kg så kan dom ta bort den och koppla ihop tarmen igen.. Så tyvärr så kommer hon att behöva gå igenom en operation till. Men då kommer hon vara mycket större och starkare och förhoppningsvis kanske man inte behöver vara riktigt lika orolig den gången. Fast det kommer säkert kännas jobbigt då också!

Nu ska jag snart upp på BB/Hemvård och kolla blodtrycket och ta ett blodprov, sen hade jag tänk att jag skulle boka in mig på en Body Pump pass i eftermiddag! Hoo Hooo, jag kommer inte att kunna gå på en vecka! Jag minns ju hur det var sist jag körde ett pass efter att ha varit borta från träningen en längre tid! Men som jag brukar säga: Träningsvärk är BRA värk, så det är bara att köra på!

Önskar att jag hade haft tid och möjlighet att svara på ALLA kommentarer! Men jag försöker göra som jag gör nu: Svara på frågor i ett inlägg, annars blir allt så struligt och det tar hundra år för mig! Men jag börjar känna igen namnen på er som är "trogna" läsare!!Puss på er!