En liten uppdate innan man ska försöka sova! Det har varit en riktigt överjävligt jobbig dag idag! Fy fasen va många tankar som vandrat igenom min lilla sprängfyllda hjärna!

Nu har jag min man här och känner mig mycket lugnare.. Dessutom så har dom hittills inte sett nåt konstigt på hjärnaktiviteten.. Just nu lutar det åt att hon krampade av medicinen hon fick. Men är det nånting jag har lärt mig så är det att man inte ska va säker på nånting. Så jag tror ingenting, och hoppas ingenting!

Var nyss upp en sista gång för idag och hon var väldigt väldigt missnöjd och orolig. Hon vill inte alls ligga i respirator, dessutom så hade hon ont i magen. Vi hjälpte henne lite så hon fick bajsa, vände henne och bäddade om henne.. Men det tog bara en liten stund så började hon kasta sitt lilla huvud fram och tillbaka igen.. Sköterskorna kommer få en hård natt!!

Tycker att det är väldigt bra att jag är lite "trög". När jag upplever nånting eller får höra nånting så tar det en ganska lång stund innan det har sjunkit ner från hjärnan och ner till hjärtat och känslorna. Det är det som får mig att behålla lugnet i dom mest traumatiska och jobbiga situationerna.. Men efter en stund, när allt är över, när jag har tid att reflektera, då kommer ALLT, och då kan jag bryta ihop totalt!

Men nu ska jag sova, sova, sova! Och imorgon ska vi försöka ta oss ut en sväng. Iväg härifrån! Är det inte snöstorm så promenerar vi till Strömpilen och fikar, shoppar lite och bara umgås!

Det här är verkligen tortyr! Helt sjukt att allt det här händer, jag fattar det inte!! Så vad ska man göra nu då?? Bara vänta, vänta och vänta! Och vad innebär allt? Det är sånt som snurrar i huvet! Om det är ett speciellt fel, hur kommer det att påverka framtiden? Och är det ett annat fel, hur påverkar det oss? Man vet ju INGENTING.. Och ingen kan ju säga nånting heller, eftersom ingen vet!

Man vet absolut ingenting! Lever hon imorgon? Står jag  på benen imorgon? Hur ser livet ut om några månader? Kommer jag att sitta hemma med ett handikappat barn? Kommer jag att sörja min dotter som dog? Kommer vi att vara en lycklig familj? Ingen vet.. Ingen vet nånting! Ta aldrig nånting för givet! Livet och hälsan är ingen självklarhet!

Usch och fy, det här var det värsta jag varit med om! Jag sitter där uppe med händerna i kuvösen för Denise är lite orolig. Doktorn kommer in och ordinerar nånting lugnande. Nåt som hon vad jag vet aldrig fått förut.

Bara ett par minuter efter hon fått det så börjar det rycka lite smått i armarna.. Till slut börjar hela hon sprätta och rycka och krampa! Till en början gick det att avleda henne lite genom att gnugga på handen och då slutade hon.. Men sen fortsatte hon bara att rycka..

En annan doktor kommer in och gör ultraljud på huvet, men ser ingenting.. Nu är det full rulle där uppe och dom håller på att koppla in nån slags övervakning på hjärnaktiviteten.. Sätter nålar i huvet som ska mäta hjärnaktiviteten under 24 timmar.

Jag höll mig lugn under hela tiden jag var där, men jag bestämde mig för att gå ner och då brast det! Jag är så rädd att hon ska bli skadad, utvecklingsstörd, eller att hjärnan bara slutar fungera!

Jag vet att det är vanligt med hjärnblödningar och att i de flesta fallen så kan man likna dem vid "skrubbsår" på såna här småttingar. Det brukar läka och inte ge några men..  Ofta..  Men inte alltid!  Ja nu blir det ett jobbigt dygn känns det som.. Jag hoppas och ber till gud att det var den där medicinen som gjorde att hon krampade, och att det INTE är en blödning!!!

Tyckte att mamma var en pain in the ass som lyfte på ögonlappen och tog fram den stora svarta kameran!  

Det märks att Denise börjar piggna till! Hon blir ilsken och vrider sig och visar tydligt hur missnöjd hon är. Man kan se hur hon grinar, men det kommer ju inget ljud! Lill plutten då! Det kan ju aldrig vara skönt att vara intuberad. Tänk vilken panik man skulle känna om man vaknade och låg i respirator. Vi vuxna människor är ju iaf sövda om man ligger i resp, men dom här små stackarna är vakna  

Det verkar som att infektionen håller på att gå tillbaka, eller vad man ska säga. Proverna såg bättre ut iaf. Nu ska hon få lite blod, för Hb var lite lågt..

Undrar hur länge hon kommer att behöva ligga i respirator nu då? Det är såååå jobbigt just det här "mellanläget". Då hon är lite för svag för CPAP men för pigg för respirator. Det blir så jobbigt för henne och hon kämpar så hårt! 

Här snöar det idag.. Eller regnar.. Eller nånting mitt emellan. Jag som tänkte gå ut. Men jag har ingen lust att bli blöt faktiskt.. MEN, jag behöver komma ut, så jag får nog offra mig!

Har vaknat säkert tio gånger inatt, och trott att det varit dags att kliva upp. Halv sju gav gav jag upp! Saknar min säng!!Min sköna sköna, nya säng. Jaja, jag får nog tid att sova i den framöver, hur mycket som helst!

Vet ni vad? Jag funderar seriöst på att flytta bloggen.. Men jag vet inte om jag orkar än, ska kolla runt lite. En stor anledning är att här på bloggplatsen så är det OMÖJLIGT att får support. Har aldrig nånsin fått svar när jag kontaktat bloggplatsens så kallade support.. VÄLDIGT dåligt tycker jag. Dessutom så är det ganska begränsat när man ska designa bloggen.. Lite tråkigt i längden. Men vi får se. Det är väl egentligen vad man skriver som är det viktiga, inte hur bloggen ser ut. 

Nu blir det kaffe och sen upp till plutten och se om hon har sina små ögon öppna idag!