Kommer upp på avdelningen fast besluten om att jag ska sittamed min lilla dotter! Hjärtat pumpar och jag känner ångesten komma krypande precis som vanligt. Men jag vet ju att det brukar gå bra, det brukar gå över. Bara jag tar mig förbi dom där första minterna så kommer allt gå bra!
Jag fäller ner ryggstödet, hjärtat dunkar snabbare, hoppar, liksom nästan bubblar så att det känns som om jag måste hosta. Sköterskorna lägger Denise på mitt bröst och jag tittar efter larmknappen! Jag talar om precis hur läget är och båda sköterskorna sitter kvar och pratar med mig och jag berättar om värmeböljorna som sköljer genom kroppen, centrifugen i magen, kallsvettningarna och hjärtat som känns som om det hamnat på fel plats i bröstet!
Jag är övertygad om att det snart går över, säger jag. Det gör det alltid, bara jag inte ger upp.. Men den här gången blev det inte så. Det gick inte över, det blev inte bättre. Jag tryckte på larmknappen. Jag gav upp! JAG GAV UPP!
Kan inte ens med ord beskriva hur arg och besviken jag är på mig själv! Jag gav efter för den där jävla skitångesten! Denise måste ju ha känt hur mammas hjärta klapprade nervöst och panikslaget där under hennes lilla huvud, men hon mådde bra ändå, och det slet nästan sönder mitt hjärta att jag var tvungen att be dom lyfta upp henne! Tårarna rann och jag ville egentligen inget hellre än att ligga kvar, men den här gången gick det inte. Jag gav upp! (efter 15 minuter)
Tänk så här... Denise fick 15 min med sin fina, fina mamma! :) Kram på dig!
Mia
23 december 2011 21:48
Lisa, döm dej inte själv så hårt! Du gjorde så gott du kunde ..... just då! Det räcker! Nästa gång går det säkert bättre! Du gör så gott du kan, hela riden, det räcker långt.... Kram och lycka till...
Mariana
23 december 2011 21:49
Vill ge er en julkram! du är stark även om du inte orkar alla gånger så är du en kanonmamma till denise! kram på er!!!
Maria Folsom
23 december 2011 22:05
Du är bara människa, precis som alla andra! Kram
Annelie
23 december 2011 22:19
Du är INTE värdelös.Tycker du är stark och modig som skriver hur du känner. Hur mycket man än vill så är det inte alltid man klarar och orkar det!! Jag hoppas att ni får en fin och lugn jul, styrkekramar till er familj
Malin b
23 december 2011 22:39
Hur kommer det sig att du drabbats av panikångest från början? Hoppas du hittar ny styrka. Ny dag imorgon. Kram
Marlene
23 december 2011 23:09
Slå inte på dig skjälv Lisa. Tänk på allt bra och alla framsteg du gjort istället för att se ETT "misslyckande".... Skriv ner alla framsteg du gör /har gjort gjort och ta fram det såna här gånger :)
Du är inte värdelös Lisa! Du gör så gott du kan och det räcker. Denise har världens bästa mamma i dig. Du är stark och har orkat massor och det är tillåtet att inte orka hela tiden! Hoppas julen blir lugn. God jul på er!
hej. nämen... vad va det för tankar du hade inan du gick upp till henne? får nåt vad det ju som öppnade upp för ångesten! är du orolig över att hon ska bli dålig när du håller henne eller att göra illa henne? försök sätta tankarna på VAD du tänker.. oftast börjar iallafal MIN ångest med en tanke antingen på det förflutna eller "tänk om" tankar,hjärtat slår hårt hårt och man känner sig yr och kallsvettig och håller på att svimma. Ångest är en rädslereaktin,har du läst nåt om ångest och så att säga"läst på"?? det kan hjälpa väldigt mycket!och kom ihåg: ångest är INGET farligt,men otäckt när alarmberedskapen i kroppen drar igång! många många kramar till dig.
Hej och god jul! Denise fick ju 15 minuter med sin mamma, 15 minuter kan vara en evighet eller kort som ett ögonblick. 15 minuter är mycket mer än ingenting, hon hann under den tiden uppleva din värme, din närhet, din doft och känna att du bryr dig om henne. Hon tyckte nog att det var en underbar stund med dig. Var stolt över den stunden! Se det som en milstolpe att du inte gav upp direkt! Kram från en annan mamma
Var inte så hård mot dig själv! Jag tyckte också det var jobbigt att sitta känguru... men man kan påverka anknytningen när man kommer hem med, i två år säger de som vet! Så känna att du är duktig den tid du orkar! Du är en jättebra mamma!
Håller med alla andra, man kan bara göra så gott man kan och det är gott nog.....Du gör det bra och du är ju hennes allra bästa mamma. Hoppas Er lilla familj får en lugn och fin jul, kanske med massa kängrusittningar<3
Ja ibland har man verkligen otur. Har varit frisk länge nu och var inte alls orolig för att börja jobba.. Och så får jag ett bett av något slag.. Som växer och växer och till slut kan ja inte sitta på ena skinkan (där bettet sitter) . Slutade med...
Igår!!! Det var längesedan jag skrattade så fruktansvärt mycket. Dom är ju helt sanslöst roliga mina Småstads-grabbar! Jag bara älskar dom. Det var inte så mkt att fundera på när man hörde att dom skulle hit. Hade docl gärna stann...
Sommar än en gång! Känner mig glad och lycklig och full av hopp idag! Det har varit ett tufft år och jag har inte riktigt fått ordning på alla bitar än, men är på god väg.
Hej jag heter Lisa, och jag är en beroende! Ja, så presenterar jag m...
Hej på er! Det var längesen jag visade mig här, men nu kikar jag in och bjuder på en låt som jag gjort.. Eller.. texten har min syster skrivit och den handlar om mig. Melodin har jag gjort. och det är jag som står för sång och gitarr
https...
11-11-14 föddes en krigare i vecka 23! Här kan ni läsa om vår Neo-resa och livet som prematurmamma. Jag delar även öppet med mig om hur livet kan se ut ur en missbrukares ögon, och min kamp mot att få den hjälp jag behöver för att bli hel igen!