Annika

12 december 2011 21:38

måste vara hemskt att inte kunna veta vad framtiden ger...att leva i hopp och förtvivlan...Du gör det så bra!!! Måste vara en Lisa för att klara något sånt här! Du är stark!

Lisa

12 december 2011 21:48

Ja,jag som alltid vill planera och veta allt i förväg. Nu vet jag INGENTING.. känns väldigt frustrerande

Stephie

12 december 2011 21:41

Känner igen mig så väl. Har en son som föddes i vecka 29. Idag är han 2,5 år gammal. Som nyfödd gick han igenom både bukoperation och hjärtoperation. Spenderade nästan 6 veckor på sjukan efter kejsarsnittet innan vi fick åka hem. Sedan har han hållit sig frisk tills för ungefär ett år sedan när hans hjärta började krångla igen. Gick igenom ett klaffbyte för ungefär ett halvår sedan och mår idag mkt bättre.
Hoppas allt går bra för er! Det jobbigaste som finns är när ens barn blir sjukt.

// Stephanie

Lisa

12 december 2011 21:44

Ja, det är verkligen tungt! Har varit här i 4 veckor nu, och har nog minst tre månader till att se fram emot. Om allt går som det ska!

Stephie

12 december 2011 21:48

I början vet jag att de pratade om att de ville behålla Aaron (min son) typ flera månader men han gick upp så bra i vikt att de löste sig så vi fick åka hem tidigare. Men sa det då att tar det flera månader så får de väl göra det, bara han blir bra. Men jag vet hur enormt tråkigt det är, och oroande. Varenda vägning och provtagning är ett orosmoment.

Lisa

12 december 2011 21:49

Ja verkligen. Man har en klump i magen varje gång man går upp.. man vet aldrig vad man möts av!

Sofie

12 december 2011 22:07

hej, jag är ny läsare här :) Måste bara kommentera att jag önskar er all lycka! Helt fantastisk blogg. Så gripande. Jag hoppas verkligen att det kommer att gå bra för er! Känns som om ni är rätt familj för att klara av denna absurda och helt o tänkbara situation. Läser varje dag nu mera, alltid lika glad av era positiva besked. Fortsätt kämpa!! Håller tummar och tår för er. Talesättet har väl sin poäng: Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge. All lycka till er!

Lisa

12 december 2011 23:09

Tack

Ida

13 december 2011 00:07

Hej!
Måste bara skriva hur otroligt imponerad jag är av er! Vi låg med våran andra son på barn4 i sommras, han föddes i v 38+0 men låg inne pga blodsocker & gulsot en vecka. Gud vad den veckan kändes lång. Jag kan knappt föreställa mig hur det måste känns för er! Jag minns så väl varje gång vi gick till salen där vår pojke låg (K tror jag), då man gick förbi dom "intensivsalarna" med de små små bebisarna å man kunde inte låta bli att titta in. Helst av allt ville man bara gå in och vifta med ett trollspö så alla blev friska! Jag förstår att allt detta måste tära nått oerhört, men ni verkar vara fantastiskt starka människor både du och din dotter! Skickar styrkekramar! // Ida, Sollefteå (Fick adressen av mamma, Margreth som även hon följer din blogg dagligen)

Lisa

13 december 2011 09:13

Ja, det är ingen lätt match inte. Vi ligger i M salen, och man har spenderat måååånga timmar där, och har ännu fler kvar.. På nåt vis klarar man det

lantliga livet

13 december 2011 02:07

hej på er.
konstigt det där att när de ökar maten så svullnar magen!
sen kan jag ju tycka att fasta ett SÅ litet barn INTE är nåt bra,hon måste ju få LITE mat hela tiden.
när jag startade om kattens mage här fick jag ge honom 5pulor varannan timme i 3dagar för att sedan öka LÅÅNGSAMT.
hur mycket äter hon per mål? kanske bättre att ge lite och ofta?
svårt att bajsa igen? har du pratat med läkarna om hon har eller kan få nåt som hjälper magen att bajsa?
även OM ni kommer hem nångpng med denise ,så kommer ni nog inte få ett normalt liv,hon kommer nog behöva ständig omvårdnad skulle jag tro,så det kanske blir att en utav er får sluta jobba för att vara hemme med denise? jag vet inte och det vet ingen,men så liten och skadad så mycket nu,det tyder tyvärr på att det kan bli problem senare..men men vi lär ju se vad som händer.. vi håler alla tummar vi kan att hon först och främst ÖVERLEVER! men det verkar u vara spice i den damen,så kämpa på!
BRA att du är frisk,så se till att underhålla din friskhet nu med då genom att ta tid för dig själv.
kram kram!

Lisa

13 december 2011 09:11

Det här händer i stort sett ALLA bebisar som är för tidigt födda.. Deras tarmar är liksom inte riktigt redo att användas. Men för att inte riskera att den spricker så får hon fasta. Självklart får hon näring på annat vis då. Genom dropp, och läkarna vet vad dom gör så jag ifrågasätter abolut inte deras beslut!

En del barn får problem, en del får inga alls. Det är väldigt individuellt. En del får problem med magen, en del får problem att svälja.. Vissa får problem med lungorna och vissa är friska och krya, precis som vi andra, som är födda i vecka 39-40

lantligalivet

13 december 2011 13:04

hej igen.
som jag sa,been there done that jag va 2månader för tidigt född och fick problem med magen...men inget jag minns mer än att jag har fått berättat för mig att jag åkte mellan sachsska barnsjukhuset och barnhemmet jag blev placerad på eftersom min mamma drack väldigt stora mängder alkohol när jag låg i magen,det är därför jag sitter här nu 34år gammal och är sjukpensionär...
klart man ska lita på att läkarna vet vad de gör,men lite sunt förnuft skadar inte! kram