Man blir så förvirrad på det hät stället! Man vet inte när man får ett besked, om man ska bli glad, eller om man ska bli oroad. Som idag. Då säger doktorn när han tittar på bilderna: "Ja, det här ser ju hyfsat ut iaf".. Jaha.. "Hyfsat" Vad betyder det då? Och så säger han att "Ena lungan ser ju lite bättre ut, men inte den andra".. Ska jag bli glad för den lungan som ser bättre ut, eller ska jag bli jätte orolig över den som inte ser bra ut???
Man iakttar hela tiden personalen, försöker tolka deras blickar och det dom gör, försöker läsa deras tankar och se om dom har nån oro i blicken. Jag är ju expert på att få för mig saker, så igår när en sköterska sa att vi skulle göra allt för att Fredde skulle få sitta känguru innan han åker, då fick jag för mig att dom var beredda på att Denise skulle dö snart.. Att han skulle få chansen att ha henne på bröstet en gång innan allt är över. Och när läkaren sa att Denise kommer att välja att fixa det här, så tolkade jag det som något negativt.. Att han "egentligen" menade att hennes chanser är små, men hon kanske fixar det för att hon är så tjurig.
Jag måste försöka att inte tänka så mycket.. Bara finnas, bara vara, bara ta en timme i taget och hoppas på det bästa!
Bild från imorse, tagen av personalen!
Hannele - mamma till två prinsar
11 december 2011 15:08
Men berätta för dom hur du upplever deras sätt att tala om allt, självklart så kan man missuppfatta allt men dom kanske kan bli bättre på hur dom ska förklara saker och ting om du säger till dom :)
menar inget illa eller så men jag förstår dig oro helt där trots att jag inte har några barn som är födda tidigt men som mamma kan jag faktiskt förstå..
http://thedevilspet.bloggplatsen.se
Lisa
11 december 2011 15:41
Jo, men dom är väldigt duktiga på att förklara.. Men eftersom jag inte har nånting att jämföra med så vet jag ändå inte hur jag ska reagera.. Man skulle vilja fråga: Hur stor är chansen att hon dör av det här? Hur många barn på en skala, klarar sig? Men det är ju så individuellt, från barn till barn och man kan aldrig vara säker på nånting.. Läget är kritiskt i stort sett hela tiden...
C
11 december 2011 15:25
<3 all kärlek till er så hära på 3e advent.. ni tycks ha en lång resa kvar... Jag önskar innerligt att det komma sluta lyckligt. här hemma sitter jag i min lugna vrå å kan knappt förstå vilken mardröm ni går igenom. stänig oro.. Hugaligen lilla gumman! Men Lisa du är stark!! Å d ä Denise oxå!! <3
Lisa
11 december 2011 15:39
Ja, vi ska fortsätta kämpa!
Tanna
11 december 2011 16:44
Fortsätt kämpa ! Och prata med personalen om nåt känns konstigt, du har all rätt och få veta allt. Massa styrkekramar
http://tannaodevil.blogg.se
Hannele - mamma till två prinsar
11 december 2011 18:55
Såg att jag hade skrivit fel bloggadress :/ Mmm..
Jao jo du har helt rätt du men jag tycker att ni är så starka!
Jag håller alla mina kroppdelar i kors och hoppas att lillan blir bättre och bättre och bättre!
Massa kramar!
http://mammah.webblogg.se
nettan
11 december 2011 20:05
hej.
ja men varför frågade du inte dåktorn då?? lova nu att du MÅSTE fråga,om läkaren säger,det ser inte så bra ut,så frågar du: vad menar du med det? förklara? behöver vi vara oroliga?
Lisa
11 december 2011 20:09
Jo, men jag vill inte veta för mycket heller. Klarar bara av viss mycke information sen bryter man ju ihop. Så ibland väljer jag att inte fråga faktiskt, för jag är rädd för svaret!
Jag vet ju att vi har anledning att vara oroliga hela tiden, och det är vi. :(
Lisa
12 december 2011 23:10
tack