Jag önskar att man kunde skriva vad som helst.. Men vissa saker går inte att skriva så här öppet.. 

Känner mig totalt sviken och ensam. Ungefär som att allt det här är mitt fel. Jag kämpar hårt här, jag är skör som en tråd och jag orkar inte , men vad har jag för val? 

Jag är en zombie just nu.. Känner mig död inombords..

Ja det är mycket som snurrar i mitt lilla huvud just nu.. Inte bara allt det här med Denise och allt som hänt med mig. Tänker ju även en hel del på hur framtiden kommer att bli. Vad kommer hända med mig och Fredrik? Om Denise överlever, om hon inte överlever? Vad skulle hända med oss? Skulle vi överleva, eller skulle vi glida ifrån varandra? Stöta bort varandra? Aldrig mer ta i varandra?  Leva med nån slags skuld som inte går att hantera.. Bli bitter och deprimerad.. Kommer jag bli en sorglig, bitter, barnlös gammal kärring som inte kunde gå vidare i livet efter att ha förlorat ett barn? Hur ska man orka ta tag i livet igen efter nåt sånt här?

Det känns som om jag gjort comeback till livet väldigt många gånger nu.. Första gången efter  jag blev svårt sjuk 2002.. Sen har jag ju haft några svängar då jag varit långt under isen men lyckats kravla mig upp på nåt vis igen.. Nu hade jag ju haft några riktigt bra år, med bra mående och bra händelser i livet.. Får hoppas att jag lyckats samla så pass mycket kraft de här åren att jag orkar med det här utan att bli ett Basket Case!

Hur det än blir, så kommer det nog att vara jobbigt en lång tid framöver.. Om Denise klarar sig, och blir frisk, så kommer säkert ett bakslag när man väl är hemma.. Känslorna kommer ikapp och det blir garanterat en del tuffa perioder lååååångt fram i tiden. 

Men nu ska jag försöka vara Här & Nu. Vad är viktigt just idag?

Har precis varit uppe på BB/Hemvård och tagit blodtryck.. Lite för högt, som vanligt.. Men inte farligt högt. Får fortsätta med medicinerna ett tag till.. 

Vill egentligen gå upp till Denise nu, men jag måste försöka leta upp var kem/Lab ligger nånstans.. Ska ta blodprov där nån gång mellan tio och tolv. Så det är bara att ta fram karta och kompass och försöka navigera sig fram..

Känner mig helt avtrubbad idag. Som en robot. Orkar liksom inte känna och tänka så mycket just nu. Orkar inte gråta.. Så jag stänger av en stund, och är en robot...

Kvällsbesök på Barn 4.. Och ett nytt möte med Doktorn.. Den här gången försökte han förklara ett fel som Denise har på sitt lilla hjärta. Han lyckades faktiskt få oss att förstå, och även att det inte var oväntat och att det är väldigt vanligt. Men det kommer ändå bli riskfyllt att åtgärda. Antingen med mediciner som kan ge farliga biverkningar på hennes lilla kropp.. Eller så gör dom en liten operation, och det medför ju stooooora risker!  

Så nu får jag lägga mig med en ny oro.. Och en massa funderingar. Innan Denise blir två veckor så måste det här åtgärdas.. Så imorgon ska dom göra ultraljud på hennes hjärta.. Lilla lilla lilla gumman! 

Men "grannpojken" i kuvösen bredvid Denise.. Han hade samma fel, och det lyckades dom åtgärda. Han är dessutom född en vecka tidigare än henne och har varit svårt sjuk, men nu har han levt i över en månad och är stabil.. Lite hopp!!! 

Nä nu ska jag lägga mig och sova gott.. Det har varit en tung dag!! Natti Natti

Känner mig lite lättare i sinnet nu.. Vi är hemma hos syster och jag har skrattat för första gången på två veckor. Känns ganska skönt faktiskt.

Har tittt igenom en massa bilder som jag inte sett förut. På Denise, men även på mig då jag var som sjukast.. Känns konstigt att se.. Men så här såg det ut.

(klicka på bilderna så blir dom större)

Har även en bild på en "nysnittad" liten Denise.. Tagen bara några sekunder efter snittet.

Känns så konstigt alltihopa, och så dimmigt på nåt vis. Men jag minns att jag tyckte då, att jag var vid mina sinnens fulla bruk. Men nu  i eftrhand så kan jag säga att det var jag absolut inte! Och det var nog tur. Hade jag varit fullt medveten om allt som hände så hade dom nog fått pumpat mig full av lugnande medel för att hålla mig kvar i sängen!

Vill åter igen tacka för alla fina och värmande kommentarer!! Jag kanske inte svarar på alla, men då jag svarar så svarar jag direkt i kommentarsfältet, så svaret hamnar under din kommentar!

Tyngsta dagen på ett tag.. usch, jag skulle bara vilja spola förbi den här dagen...

Hade möte på eftermiddan med läkare och sköterska på Barn 4. Läkaren var väldigt saklig och pratade mycket i sjukhustermer. Han gav mig en massa kalla fakta, och berättade saker som jag kanske egentligen inte behöver höra just nu, och som jag absolut inte orkade höra! Jag bröt ihop.. Han fortsatte att prata, men vände sig till mamma istället. Så var den dagen förstörd. Han tog allt hopp ifrån mig och jag har gråtit oavbrutet sen mötet klockan tre idag.. Jag behöver inte höra allt som skulle kunna hända, vad som ska hända om några månader om vi är kvar, hur många procents chans hon har att överleva, alla infektioner och problem som kan uppstå. Varför ska jag veta allt det??  Det borde väl vilken normal människa som helst fatta att jag inte orkar i det här läget?

Men dom säger ju att det är dom bästa och skickligaste läkarna som är sämst på att ha en känsla för anhöriga, så det här måste vara en super läkare isåfall! Men han är inte svensk, så mycket kan bero på misstolkningar i språket.. Ord,  betoning och alla dom där småsakerna som man tolkar i ett samtal..

Hon har inte blivit sämre , hon är fortfarande stabil. Och hennes chanser ökar för varje dag. Att hon överlevt den här första kritiska veckan är väldigt positivt, men jag kan ändå inte känna en gnutta hopp idag.. 

Jag undrar hur jag ska orka med detta. Ska jag känna så här varje dag så går det inte, jag blir ju apatisk till slut. Jag har inga krafter ikroppen, ingen matlust, ingen ork till nånting.

Idag har jag inte orkat sitta hos Denise så mycket heller. Det kanske känns bättre ikväll.. Jag får ju gå dit vilken tid på dygnet jag än vill. 

Vi har flyttat nu, så nu bor vi på ett litet hotellrum några trappor ner. Inget lyx, inte ens en TV.. Men med internet klarar man sig långt. Ska snart hem till syster en sväng. Jag tror att jag behöver komma utanför sjukhusväggarna lite, så kanske jag orkar hålla om min dotter nån timme ikväll innan det är dax att sova.

God morgon! En ny dag börjar, jag har inte alls någon lust. Dax att kliva upp, ta alla mediciner, prover, en dusch, möte med doktorn och sen är det dax att packa ihop sig och flytta några trappor ner.

Det har varit en ganska tung dag idag. Jag har gråtit mycket och känt mig väldigt ledsen. Men det är bra! Jag som aldrig gråter annars, jag har nog en hel del gråt som ska ut som jag samlat på mig genom åren. Så jag kan gråta lite extra nu när jag verkligen har en anledning, det gör inget.

Har varit mycket hos Denise idag.. Jag vet inte om jag är där mest för min egen skull eller hennes skull. Fast jag vet ju att hon mår bra av min närvaro, så det är nog för bådas skull. Hon var lite orolig ikväll. Varm, lite spattig och andades snabbt, så jag ville knappt gå därifrån. Jag grät en skvätt på vägen därifrån, sen kändes det lite bättre. Jag vet inte hur jag skulle klara det här utan min mamma! Hon finns här hela tiden och stöttar och bara håller om mig när det blir jobbigt! Hon är en klippa min mamma, det ska ni veta!

Hoppas på en lugn natt utan konstiga drömmar.. Vaknar alltid med en konstig känsla och jag drömmer våldsamma drömmar. Det är blod och det är mord och det är bara en massa elände. Usch, sånt vill vi inte veta av!

Sen har vi ju det här med aptiten.. Usch, jag mår illa bara jag känner lukten av mat. Gjorde ett tappert försök att äta lite middag idag, men nej! Två tuggor, resten åkte i soporna.. Ja får se det som en rejäl bantnings kur!