Lotta Thorell

24 november 2011 15:37

Men lilla älskade Lisa om du bara VISSTE hur många som tänker på er och önskar att det ska gå bra. Vet att jag sagt det förr, men för mig är du en otroligt stark och modig person som jag faktiskt beundrar. Vi känner inte varandra spec väl, men jag vet ändå en del om vad du gått igenom. Även om mitt liv också varit piss till o från så kan jag omöjligt förstå vad du gått igenom.
Snälla snälla du, försöööök att vara stark och hålla ut ett tag till.
Förstår dina tankar om och hur framtiden ska bli oavsett utgång, men tänk inte på det nu. Ta en sak i taget. Önskar jag kunde säga att allt blir bra men det kan jag inte. Men hur det än blir så kommer du att klara det, för du är en riktig överlevare Lisa.

Blir så rörd och tagen av vad du skriver och har så mycket jag vill säga, men tårarna bara rinner. Faan alltså att livet ska vara så jävla jobbigt för vissa!!! Ska man liksom aldrig få landa?
Ska berätta sen om när min Lasse föddes. Han var fullgången men föddes med läpp, käk och gomspalt och det var också en riktig käftsmäll och är fortfarande idag ibland.

Lilla du, skickar en bamse kram via cyber rymden.
Hälsa Fredrik och mini.

Lotta

Mary

24 november 2011 15:52

Hej!
Jag har följt din blogg lite då och då ett bra tag, men inte varit in på länge. Nu för ca 1 vecka sedan så var jag in och ser allt som hänt er. Jag vill bara att du ska veta att jag tänker på dig och håller tummarna för lilla tösabiten och hoppas att allt kommer gå bra.
Ta hand om dig och din make, tillsammans klarar ni detta och ni kommer vara de allra bästa föräldrarna för eran dotter.

Kramar från Hammarstrand.

sandra

25 november 2011 20:11

Jag har läst din blogg lite från och till, mycket pga av fina foton.
Nu hoppas jag att det går bra för er allihop!
Man får en tankeställare om hur mycket man ställs inför som förälder.

Lisa

25 november 2011 23:16

ja man blir verkligen sårbar.. ingenting kommer nånsin att bli som förr

aleks

12 december 2011 12:15

Hej. Jag ryser och läser med tårar i ögonen. Jag blir så ledsen över att det är så jobbigt för er/dig, för att kampen sliter sönder er. Men jag blir så lycklig av att läsa att du inte gett upp och att du inte tänker göra det. Bilderna jag sett här på ditt barn. Jag längtar själv men är för ung än. Med ditt barn, dotter? Världens finaste. Lycka till nu och jag hoppas allting kommer bli bra. Du/ni är så otroligt starka i denna kamp. STAY STRONG! :)