Ätstörningar! Jag tror inte vi fattar hur vanligt det är! Både hos trådsmala anorektiker, men även hos överviktiga! Förhållandet till mat är skadat och antingen svälter man sig själv, hetsäter eller kräks. Jag vet inte hur vanligt det är hos killar, men det är säkert vanligare än man tror, även hos dom! 

När jag var yngre så hade jag ätstörningar! Allt började med att jag blev sjuk.. Magen krånglade och jag kräktes upp det mesta jag åt (ofrivilligt) Jag var hemma från skolan i flera veckor, och när jag kom tillbaka så hade jag tappat MASSOR med vikt. Jag tyckte om det, och jag gillade att folk påpekade att jag hade blivit smal, och där började tanken gro.. Om man spyr så blir man smal! Så jag började helt enkelt stoppa fingrarna i halsen och spy upp maten. Men jag hade kontroll (tyckte jag) och jag spydde bara när jag hade ätit för mycket. Jag spydde bara upp den där extra portionen jag tog, eller den där bullen och dom där godisarna. Resten behöll jag i magen.. Men självklart så går det ju inte att ha sån kontroll och till slut så spydde jag upp ALLT jag åt.. Jag hetsåt, spydde, åt lite mat, spydde.. Ja, ALLT åkte upp! Men till slut så upptäcktes ju detta av mina föräldrar och då fick jag panik! Då var jag ju tvungen att svälta istället. Jag åt inte när mamma eller pappa var med, inte mycket iaf. Ibland tog jag promenader med hunden för att kunna kräkas ute istället..Hittade en massa metoder för att lyckas utan att nån märkte det, och jag blev lite av en expert! Ingen hörde, ingen såg, ingen fattade! Så fort jag var ensam så hetsåt jag! Jag åt ALLT jag kunde hitta bara för att få spy sen!  Jag fattar inte hur jag orkade hålla på! 

Jag började gå på BUP och prata. Jag vet inte om jag tycker att det hjälpte mig. , men det är ju alltid bra att prata om sina problem, för som 14-åring så kan man ju vara ganska inåtvänd.. I alla fall JAG var det! Mina ätstörningar fortsatte. Men inte på samma nivå! Jag började gå upp i vikt igen,men  jag kräktes ändå ganska ofta. Nu när jag ser tillbaka så kan jag säga att jag kräktes när jag kände att jag behövde straffa mig själv.. Det handlade inte längre om att vara smal, det hade helt enkelt blivit ett slags missbruk!

Missbruk kan lätt bytas ut! Och jag hittade ju amfetaminet. Min älskade favoritdrog! Man var aldrig hungrig, blev smal på nolltid och orkade vad som helst! mm.. jovisst. Det där låter säkert jättebra, men den beskrivningen håller ju bara första veckan. Sen kommer allt annat! Ja, alla andra följder..  Paranoia, kriminalitet, LVU, behandling, häkte, fängelse, hemlös, skam, psyk problem, skador mm mm.. Listan kan göras lång!! Huvva!

Nu när jag kommit ifrån de hemska åren av mitt liv, så kan jag liksom se tillbaka och se en röd tråd i alltihopa.

Jag är nog fortfarande lite besatt av det här med mat.. Vill gärna ha full kontroll på vad jag äter, och är llite smått besatt av mat, godis, bakning osv, men inte på samma sjukliga sätt. Kommer nog alltid ha ett 'konstigt' förhållande till mat, men nu kan jag NJUTA av att äta! Och det bästa jag nånsin gjort är det som jag gör nu! Jag kör stenhårt och äter nyttigt och bra hela veckorna, då kan jag ÄTA IHJÄL MIG, kalla det hetsäta om du vill, men en dag i veckan så äter jag VAD SOM HELST! Och då mår jag inte ens dåligt över det!

 

Maria piteå

8 februari 2011 11:31

urs det där är så hemskt jag har också ätstörningar men jag har alltid svält mig själv. men jag har kommit så långt så jag har insett att mitt största problem är att jag ej kan väga mig och veta vad jag väger för då svälter jag mig själv. Nu har jag gått upp massor i vikt. var nöjd där jag var och jag ska ner dit igen det var helt normal vikt för min längd och jag mådde bra. men mitt knep är äta mindre portioner och inte väga mig och så får det ta den tiden det tar för mig att gå ner i vikt. det viktiga är att jag mår bra och inte blir för smal eller börjar svälta mig själv.=)

kram och lycka till med dina problem du verkar ha koll på dem =)

 

Tina

8 februari 2011 15:57

Hej! Jag läser din blogg varje dag men brukar oftast inte kommentera. Men när jag läste det här inlägget kände jag att jag ville skriva ngt. Vad starkt av dig att berätta om dina problem! Och det är härligt att läsa att du har tagit dig ur dem. Många kramar!

http://familjenrosmer.blogspot.com

 

Daniella

10 februari 2011 07:58

Jag säger som förut, alla vi som haft ÄS någongång i livet kommer fördmodligen alltid ha något typ av hjärnspöke, mer eller mindre!

Och skönt att du orkar och vågar berätta...
Jag har jättesvårt att ens prata om mitt

http://daniellarosman.shapemeup.se

 

Therese persson

12 februari 2011 19:52

Du är verkligen duktig Lisa!
du har vare med om allt nästan och nu står du här gift och lycklig visst värk och så men du har klarat dig igenom en hel del:)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja ibland har man verkligen otur. Har varit frisk länge nu och var inte alls orolig för att börja jobba.. Och så får jag ett bett av något slag.. Som växer och växer och till slut kan ja inte sitta på ena skinkan (där bettet sitter) . Slutade med...

            Igår!!! Det var längesedan jag skrattade så fruktansvärt mycket. Dom är ju helt sanslöst roliga mina Småstads-grabbar! Jag bara älskar dom. Det var inte så mkt att fundera på när man hörde att dom skulle hit. Hade docl gärna stann...

Sommar än en gång! Känner mig glad och lycklig och full av hopp idag! Det har varit ett tufft år och jag har inte riktigt fått ordning på alla bitar än, men är på god väg.     Hej jag heter Lisa, och jag är en beroende! Ja, så presenterar jag m...

Tror ni den här lilla tjejen lägger sig lycklig ikväll? Första ridturen En bra dag med hundar hästar och kaniner. ...

Hej på er! Det var längesen jag visade mig här, men nu kikar jag in och bjuder på en låt som jag gjort..  Eller.. texten har min syster skrivit och den handlar om mig. Melodin har jag gjort. och det är jag som står för sång och gitarr     https...