Då var man ännu en gång i norrare delar av landet.. Imorgon är det dags för cellgifter igen. Känns lite jobbigt, men jag håller modet uppe!

Det går inte att göra annat med två små söta tjejer som bara TVINGAR fram ett leende på läpparna.. Mys Mys på hög nivå!

Har några dagar i vånda framför mig, men jag kommer uthärda det, precis som jag uthärdar allt annat!

Tänk vad mycket min stackars kropp har fått utstå! Snart kan man nästan börja tro att man är odödlig!

Nej, men kroppen tål mer  än man kan ana.. Det är jag ett levande bevis på.. Kanske inte alltid gått helskinnad och oförstörd genom alla händelser i livet, och livet kanske hade sett annorlunda ut om vissa saker inte hänt.. Allt som man går igenom påverkar ju framtiden på ett eller annat vis.. Det påverkar framtida val, framtida reaktioner på liknande situationer osv..   Undrar vem jag hade varit idag om jag inte gjorde dom val jag gjorde i mina unga år??

Onödigt att spekulera, för det får jag aldrig nånsin veta. Är ganska nöjd med den jag är idag, och börjar lära mig att leva med mig själv och alla mina fel och brister..

Nu ska ja umgås med familjen  heeela kvällen!  <3  Puss

Superstjärnan

Ha kommit på att jag har en märklig musiksmak. Jag lyssnar på allt från hiphop till svenska visor och hårdrock.. Men det är väl bra att man kan variera sig.

Jag fastnar oftast inte för en speciell artist. Jag fastnar för låtar. Melodier och texter som får mig att känna nånting, eller som bara gör mig sugen på att höja volymen och sjunga med!

Vaknar upp...Känner bara hur ögonen trycks ihop i samma stund som jag försöker öppna dom.. Kroppen vill bara sova. 'Somna om' säger djävulen på axeln!

Men jag öppnar ögonen sliter åt mig telefonen och inser att jag försovit mig mer än två timmar..   Så var den dagen förstörd.

Sur som en ättiksgurka stapplar ja upp ur sängen och muttrar medans ja drar på mig kläderna..  Tar motvilligt den där välbekanta promenaden upp till sjukhuset utan frukost i magen!!  En Lisa utan frukost är detsamma som ett ilsket åskmoln!  Promenaden genom buskar och snår gör min näsa till en läckande kran och mina ögon till rödsprängda pingisbollar.. Jag känner vreden, irritationen och ilskan växa och växa. 'Möter jag en människa nu kanske jag stryper henne'.....

Men allt är väl.. Nu är jag hemma igen och har precis slevat i mig min filtallrik och allt är frid och fröjd igen.  :)