Alltså hade det här varit jag för bara typ en månad sen så hade jag aldrig i min vildaste fantasi kunnat tänka mig att sitta ensam hemma och titta på TV på Påskafton.. Men det är precis vad jag gör. Och det är helt OK.

Jag tror helt enkelt att mina krafter är slut. Skulle aldrig palla stå på nåt dansgolv på krogen nu, eller sitta på nån förfest och hinka bärs.. Är bara sååååå slut.

Inte bara fysiskt. Ja känner mig utmattad och less på allt också. Men det är väl kanske inte så konstigt när man aldrig mår som man ska, aldrig orkar det man vill osv..

Vill bara att det ska bli nån ändring på livet snart. Ja kommer inte framåt på nåt plan i livet just nu. Har stått stilla så länge så att ja knappt vet att jag snart fyller 25 (och inte 19)..

Man kanske borde flytta till en ny stad? En ny lägenhet iaf. Börja om från början nånstans..  Jag vet ju iofs att geografisk flykt aldrig är en lösning på problemen. Men det känns som att jag inte har mer att hämta här.

Ska resten av livet här i Sollefteå se ut så här så vill ja då faan inte va me!!

Låter kanske lite drastiskt och överdrivet, men jag tror faktiskt att jag behöver vidga mina vyer om jag ska kunna komma vidare.

Just nu skulle ja kunna låsa in mig helt ensam här hemma i flera veckor utan att tveka. Va ska ja ut och göra? Har ingen lust att träffa nån ändå.

Det känns bara som att ingen riktigt vet och förstår hur mkt det tär på mig att ständigt och jämt vara sjuk..

Och hur skulle nån kunna veta det? Jag kan hålla masken, och jag är inte den som klagar i onödan.  Orkar lixom inte förklara för alla, då känner jag mig bara ännu mer som en gammal gnällkärring.. Och jag är inte gammal! Jag ska ju leva och må bra, ha kul och träffa en massa nya människor.

Bara längtar tills cellgiftsbehandlingen är klar och börjar verka.. Så jag kan bli mig själv igen.

Jag är ju glad och påhittig. Älskar att jobba, hitta på saker och har alltid flera järn i elden. Men det var längesen ja såg den sidan av mig själv faktiskt..

Jaja.. Nu ska ja ta hand om min rastlösa lilla valp här. Hon är iaf ett glädje knippe! :)

Puss Puss

Ha nyss varit ute på en liten tur i solen. Det finns ett vindskydd nere vid älven bara en bit härifrån, så vi gick dit och satt och myste i solen en stund. Mini frös så hon fick sitta innanför jackan (som vanligt)

Har suttit och sytt lite för hand här ett bra tag (kors i taket) Var ju tvungen att fixa en vindtät klädsel åt Mini.. Så ja sydde fast ett innertyg från ett par gamla vindbyxor, på hennes "kroppsstrumpa".. haha..  Hon såg ut som batman när hon sprang omkring i den!

Men nu ska ja äta igen. Ja är fan hungrig hela tiden..  I morn blir det grillning ute hos mammzen!!

Puss&Kram

 En vän är en som vet ALLT om dig, och ändå tycker om dig 

Ååå va less jag är! Det är jättefint väder ute, så ja får panik när ja sitter här inne! Men när man väl kommer ut så blåser det och är kallt.. och lilla valpen vill inte alls vara med.

Ja vill hitta på nånting, men ja vet fasen inte va man ska göra!  Man tar sig ju ingenstans...och man känner inte så mycke folk längre. Och dom man känner ligger väl hemma å är bakis eller är på nån familjemiddag..

Ja kan verkligen få panik när det blir så här. Så fort himlen är blå och jag sitter inne i min lägenhet så känner ja bara ERROR ERROR!

Har ju ingen balkong heller så man kan inte bara öppna och sätta sig och mojsa lite bara. Nä då måste man gå ända ner till kraftverket typ.. och där är det alltid en massa pensionärer som bänkat sig redan så fort solen tittar fram, så vill man ha en plats där så får man slåss om den.

Jaja.. Nu ha ja klagat lite iaf.  Har gjort en köttfärsgratäng med västerbottens ost som ja ska hugga in på nu..  Sen måste ja nog gå ut igen. -Mitt hem - Ett fängelse-   Det är inte meningen att det ska kännas så ju!

Ska börja söka ny lägenhet på allvar nu. Det är inte bra när man vantrivs hemma!

Puss på er.             TA FÖR DIG, SOLEN SKINER IDAG